Peters blogg

I onsdags, mitt under snöstormen, hade vi för sjunde året i rad en manifestation för att minnas narkotikans offer och dess anhöriga. Stormen gjorde att vi endast var ca 50 tappra själar på Sergels torg. Vi lyckades inte ens tända marschallerna och vi såg alla ut som snögubbar. På något sätt blev vädret ändå för mig en symbol för hur lätt det är att släcka ljuset hos någon med knarkets hjälp. Ljuset kanske brinner en liten stund men sedan slocknar det. Det blev också en symbol att vi är många organisationer som tillsammans över hela landet (cirka 35 ställen) samlas för att säga att det får vara nog!

Glädjande är också att det faktiskt dör färre av narkotikan idag än för några år sedan, att färre ungdomar testar knark och att Sverige i ett internationellt perspektiv ligger väldigt lågt. Men den statistiken hjälper förstås inte för individen som är drabbad. Och dess anhöriga. Det får vi aldrig glömma!