Kvinnorna mot makten

Känns himla bra att Mona ställer upp som partiledare för sossarna. Det är verkligen dags för en kvinna där, precis som på så många andra ställen. Hur kan vi tillåta system där männen ständigt kvoterar in andra män bara för att deras kompetens är att de är män? Obegripligt egentligen. Men skönt om det uppstår en situation där partiledaren, partisekreteraren och LO:s ordförande är kvinnor. Att Mona sedan verkar klockren vad gäller hbt-personer, invandrare och låginkomsttagare gör ju saken än bättre!

Typiskt att hon var tvungen att vänta 11 år på detta. Att hon inte dög 1995. Precis som Hillery Clintons främsta merit är att hon varit en tidigare presidents fru. Då har hon i alla fall en man som kan viska de rätta besluten till henne. Paah...

När jag var generalsekreterare i UNF stötte jag en gång på en äldre kvinna som berättade att hon varit Heimdals siste förbundssekreterare 1970. Heimdal, tydligen ett förbund före sin tid. Men kvinnlig ordförande dröjde minsann ända till 1993. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback