Kontorsdagar
Imorgon är det konferensdag med CAN hela dagen. Hela? Nej - först lär jag jobba några timmar och vara med på personalmöte kl 09.00. Sedan CAN till kl 16. Och därefter mingel på Folkbildningsrådet.
Skolskjutskalabaliken fortsätter
Skolchefen i Luleå uttalar sig där om att hon tycker man kan spara pengar på skolskjuts, att det borde vara föräldrarnas problem att lösa och att hon hoppas att den nya skollagen leder till att kommunen bara behöver garantera skjuts för barnet från den förälder där barnet är folkbokfört.
Nja, något barnperspektiv har inte denna skolchef. Inte heller någon förståelse att vara ensamstående. Med hennes lösning får de normativa familjerna med mamma-pappa-barn oförändrad skjuts medan den grupp som halkat efter mest ekonomiskt måste lösa ytterligare en skjuts.
Jag har nu skrivit brev till skolnämndens ordförande för att höra om chefens åsikt även är den politiskt gällande åsikten.
Men sluta säga ni!
För mig räcker gott ett enkelt "du".
Jämställdhet i fokus
Därför var det befriande dagen efter då vi tillsammans med DO:arna fick lyssna till Gertrud Åström. Hon besvarade alla frågor från dagen innan och berömde de material som kansliet tagit fram som mycket bra verktyg. Hon slog fast att jämställdhet hänger ihop med struktur och att det gäller att tänka 50-50. Då först slår jämställdheten igenom på fler plan.
Frågan är inte längre VAD som ska göras utan vi kan ägna tiden åt HUR.
Många möten planerat - färre genomförda
Skulle på mingel vid 16-tiden men lyckades komma iväg försent, fick en buss som gick för sakta, fick gå för långt från hållplatsen och lyckades ändå komma fel. Fick åka mot nästa möte.
På Centralen ringer Kjell-Ove och säger att Båb är sjuk och Per fått förhinder. Suck - inget arbetsmöte där inte.
Men Kjell-Ove och jag fick en trevlig middag på Jensens innan jag flög mot Göteborg. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Maria Möller anspelade på alkohol
Avslutningevis hoppades hon att champagne inom kort skulle komma som bag-in-box. Det skulle hon tycka var trevligt. Det skulle inte jag tycka. Och inte Benny Haag heller. Och inte barn generellt. Vi tycker helt enkelt olika där.
Planering eller verksamhet?
Frågan är efter dagarna fortfarande relevant. Å ena sidan. Men å andra sidan så tror jag att utfaller av planeringen i slutänden faktiskt kommer att leda till ett ännu bättre IOGT-NTO på alla plan. Stora ord - jag vet! Och visst kan man göra det mesta på en dag, men värdet av att umgår med kolegor man inte träffar så ofta under en hel kväll ska inte underskattas.
Färre mejl än vanligt
När jag var konsulent hade jag som ambition att ha 30 ohanterade mejl kvar i inboxen. När jag blev verksamhetsansvarig klarade jag aldrig 30-gränsen och satte den så småningom vid 100. Efter semestern var det hundratals mejl att hantera och med WFAD så kom jag inte ikapp.
Men nu - NU - har jag endast 80 mejl i Inboxen!
Nästa vecka blir det två dagar på Saxenborg och tre i Göteborg, så då fortsätter pingismatchen.
Snabbt från tanke till handling
AiP:s chefredaktör Eric Sundström är en månad i USA för att skildra bl a valet. När jag läste det kändes det som en ursäkt att få vara i USA några veckor. Tänk om någon av IOGT-NTO:s chefer försvann i en månad!
Efter veckans reportage är Eric förlåten. Det är så spännande.
Tänk er en organisation i Sverige. Någon vill gå med för att förändra världen! Efter några veckor kommer medlemskortet. Sedan kontaktar ingen den nya lokalt. Vår världsförändrare knackar själv på i föreningslokalen. Svaret kan mycket väl bli "Jo, jo - men det vi behöver i första hand är en sekreterare".
Genom en hemsida liknande Facebook registrerar man sig för vad man vill göra i Barack Obamas kampanj. Ett dygn senare sitter Eric på en sorts kampanjutbildning hemma hos ett par. De är bara åtta stycken ikväll. Men de ska vinna valet åt Demokraterna! Och de som varit med förr har lärt sig av misstagen. Nya strategier har formats.
Intressant... Dags att besöka Lydias vita Tullstafåtölj. Och kanske ställa sig vid Evas skrivbord.
WFAD är över
Det som är inspirerande är att vi nu har skrivit under en deklaration som ska påverka FN:s kommande narkotikaresolution! Och det är flera länders ideella organisationer som står bakom.
Det andra är att vi ska bilda ett internationellt nätverk mot droger. Också spännande då vi haft stor nytta av de internationella nätverk vi har på alkoholområdet.
För övrigt är det intressant att amerikanskan som talade på slutet hela tiden talade om "kriget mot drogerna" och avslutade med "Gud välsigne er allihopa". Det är lite olika kulturer i olika länder helt enkelt. Men just därför måste vi tala med varandra över gränserna och jobba mot gemensamma mål.
Bästa med veckan hittills!
Vi har invigd World Forum Against Drugs som några av oss slitit med i mer än ett år. Drottningen var där liksom 600 deltagare från över 80 länder. Jag har fått köra bil trots min stora osäkerhet. Jag har tillsammans med några andra hjältar skött om incheckningen av deltagarna. Har också fått många nya kontakter och underhållit mitt kontaktnät. Igår minglade jag i Stadshuset och träffade Jonatan Hjort, något som inte hänt på länge.
Men härligaste och bästa känslan infann sig ikväll då Fanny ringde. Hon ville bara ringa och berätta vardagliga saker som hon upplevt. Hon hade lekt med två killar på skolan, hon hade kommit på ett nytt sätt att klättra i träd och hon hade ätit farmors rotmos. Hon hade också badat med två kompisar. Den rapporten var den härligaste lyssna till.
Veckan då jag gör det jag inte är bra på
Jag värvade inte någon. Olle värvade tre personer. Vi stod på Torshälla marknad och tyvärr började det ösregna efter en timme. Så med tanke på det så var facit helt ok. Vi fick många bra samtal och många säger sig vara nyktra men är inte beredda på att gå med hos oss. Vad beror det på? Mitt intryck är att de inte ser sig som en politisk kraft. De ser inte att deras enskilda handling faktiskt tillsammans med andras medvetna val kan göra skillnad. Och vi lyckades inte övertyga dem denna gång. Men intressant. Många tankar tar jag med mig.
Jag tävlade också i olika bolltävlingar och chokladhjul på Gröna Lund. Inte heller det är jag bra på och förlorade det mesta. Men jag åkte alla karusseller jag ville!
Jag var i alla fall nykter...
Medel/Puls-ledaren på Friskis & Svettis stormar in tre minuter innan passet. Hon har tappat bort sitt band med passet på. Hon har gjort ett nytt pass under dagen. Och har glömt även det. Så det hon - med ett käckt leende på läpparna - kan erbjuda är: Dans.
Vad gör man? Där stod jag, som inte gillar dans, och dansade loss till rivig musik. Hon var bra på att leda. Jag var sämre på att följa. Men vad gör man...
Bonus: Inga armhävningar
Anders kommentar: Var är kameran när man behöver den som mest?
Inte bara jag har missat skolskjutsen
TCO och tidsberäkningar
Måste bara få kommentera TCO:s debattartikel på DN om att subventionera hushållsnära tjänster för familjer med små barn av jämställdhetsskäl.
Jag tolkar det som att de verkligen menar att detta skulle gälla enbart den normativa familjen med mamma, pappa och barn. Och visst är det möjligt att två heltidsarbetande vuxna har svårt att hinna med hushållsnära tjänster. Det är tom troligt.
Men... om man är ensamstående då? Har man mer tid då än om man är två? Troligen inte. Har man mer pengar till hushållsnära tjänster då? Nej, troligen inte. Det är tvärtom så att det totalt är dyrare att vara ensam. Ingen delad tidning, ingen delad hyra, ingen extrabädd för barnet i stugan.
Men TCO kanske inte har tänkt (färdigt)?