Vit jul på er allihopa!
Har slagit in julklappar på morgonen och Fanny med kompisar har bakat pepparkakor. Julpyntat hade vi ju gjort till första advent.
Känns helt enkelt mysigt och trevligt.
Musikal: Romeo & Julia
Publiken satt på två sidor om scenen, mittemot varandra. Vi hamnade dessutom på rad 1 vid ingången/ utgången för en del skådespelare. Med mycket folk på scenen kändes det som om vi satt mitt i handlingen. Folk dansade och sjöng på en meters avstånd. Rätt häftig känsla.
Och det var en hel del intressanta nummer där de nyttjade scenens motpoler i två familjehus. Handlingen om de två älskande som inte får träffas därför att deras omgivning bestämt sig för att det inte går att umgås med "dem" i andra änden kändes aktuell och tänkvärd. Ingen mångfald här inte. Men gärna nävar och slagsmål.
Ledig till slut
Läste DN i sängen. Sedan julpyntade jag och Fanny hela lägenheten. Vi såg film och Scrubs och vi handlade mat och hämtade paketet med de sålda Pandavarorna.
Middag gjorde vi också tillsammans. Fläskfilé stekta i vitlök, klyftpotatis och bearnaissesås.
På det hela taget en lyckad ledig dag i ett mörkt, snöigt och kallt (-14 grader) Råneå.
Haparanda och den positiva glädjen
Nu har en shoppinggalleria som är dubbelt så stor som Smedjan i Luleå öppnat i Torneå. Tyvärr hann vi inte dit idag. IKEA tog för mycket tid. Och Candy World med godis i mängder likaså.
Men störst intryck gav ändå hamburgarebaren Frasses. Eller - när jag var där sist var det ett högst ordinärt hak. Nu var där sköna fåtöljgrupper i snygg design, stora platt-TV-skärmar och toaletter med gamla speglar, lyktor och ljudet från platt-TV:n.
Här skulle jag lätt kunna sitta med en kaffe och titta på folk och TV. Bästa hamburgerbaren i landet - i Haparanda. "I didn't see that coming" är en spontan kommentar.
Halloween
Endast en bok hittills
Imorgon tar vi nya tag. Hoppas, hoppas paketet kommer.
Luleå Hockey
Så vann Luleå med 8-2 mot Frölunda! Och vi satt snett bakom målet där nio av de tio målen gjordes. En minnesvärd kväll kan jag tycka med stämning, jubel och glädje.
Skolskjutskalabaliken fortsätter
Skolchefen i Luleå uttalar sig där om att hon tycker man kan spara pengar på skolskjuts, att det borde vara föräldrarnas problem att lösa och att hon hoppas att den nya skollagen leder till att kommunen bara behöver garantera skjuts för barnet från den förälder där barnet är folkbokfört.
Nja, något barnperspektiv har inte denna skolchef. Inte heller någon förståelse att vara ensamstående. Med hennes lösning får de normativa familjerna med mamma-pappa-barn oförändrad skjuts medan den grupp som halkat efter mest ekonomiskt måste lösa ytterligare en skjuts.
Jag har nu skrivit brev till skolnämndens ordförande för att höra om chefens åsikt även är den politiskt gällande åsikten.
Veckan då jag gör det jag inte är bra på
Jag värvade inte någon. Olle värvade tre personer. Vi stod på Torshälla marknad och tyvärr började det ösregna efter en timme. Så med tanke på det så var facit helt ok. Vi fick många bra samtal och många säger sig vara nyktra men är inte beredda på att gå med hos oss. Vad beror det på? Mitt intryck är att de inte ser sig som en politisk kraft. De ser inte att deras enskilda handling faktiskt tillsammans med andras medvetna val kan göra skillnad. Och vi lyckades inte övertyga dem denna gång. Men intressant. Många tankar tar jag med mig.
Jag tävlade också i olika bolltävlingar och chokladhjul på Gröna Lund. Inte heller det är jag bra på och förlorade det mesta. Men jag åkte alla karusseller jag ville!
Jag var i alla fall nykter...
Medel/Puls-ledaren på Friskis & Svettis stormar in tre minuter innan passet. Hon har tappat bort sitt band med passet på. Hon har gjort ett nytt pass under dagen. Och har glömt även det. Så det hon - med ett käckt leende på läpparna - kan erbjuda är: Dans.
Vad gör man? Där stod jag, som inte gillar dans, och dansade loss till rivig musik. Hon var bra på att leda. Jag var sämre på att följa. Men vad gör man...
Bonus: Inga armhävningar
Anders kommentar: Var är kameran när man behöver den som mest?
Skolskjuts för vem?
Förra veckan insåg jag att ingen blankett kommit. Blixtsnabbt skaffade jag fram en blankett som fylldes i av Fannys mamma. Jag sprang upp med den till förvaltningen.
Hade jag inte läst tidningarna? De hade annonserat om att de behövde blanketten i maj. Nya rutiner. Det spelar ingen roll att barnets situation inte förändrats.
Så i väntan på att de behandlar vår ansökan om skolskjuts för tredje året i rad får jag skjutsa Fanny till skolan. Tur att jag har ett jobb där jag kan vara flexibel nu när det går en timme om dagen i skjutsande. Inte alla ensamstående har den möjligheten. Men varför ändras rutinerna? Alla har inte tidningen. Troligtvis inte alla ensamstående.
Essingen får fler och fler matställen
Essinge Grillen? Var ligger det? Jag gick ut och letade och fann den på gaveln till Essinge kiosken, dvs mitt på Essingetorget. Här fanns hamburgare, kebab, korv och falafel.
När vi en sommarvecka 1999 flyttade kansliet till Stora Essingen fanns inte många matställen. Läraranas Hus, en pizzeria, woken och ett café var utbudet förutom kansliets egen restaurang. Numera finns sushi, thai, pasta, Delikatessingen och en grill. Utbudet ökar med andra ord. Kul!
När vi flyttade dit gick inte ens buss nr 1 till ön. Än mindre Tvärbanan. Buss 56 gick från Fridhemsplan och buss 49 från Liljeholmen.
Allsångsfinal
Men visst var även kvällens program minnesvärt. Tänk att höra Abba-låtar sjungas medan den riktige Benny Andersson spelade pianot. Det är stort.
Annars tycker jag att de bästa allsångsnumrena är när det är två artister som aldrig sjungit med varandra som får framföra en duett. Och att de sedan drar en allsång med publiken. Kvällen bjöd inte på några sådana nummer. Istället var det som vanligt Tomma Körberg, Helen Sjöholm, BAO och Robert Gustafsson. Ibland är det farligt att skapa traditioner.
Shopoholic
Onsdag: Marimekkobricka och tillhörande tillbringare. Båda i Unikko. Vattenkokare silver/svart samt solstol.
Torsdag: Kortärmad grönrutig skjorta samt vita skor
Almedalen 2008 i ord
Bästa IOGT-NTO-seminarium: Det vi hade om serveringstillstånd med bl a Carin Götblad tätt följt av seminariet om Chpalinnätverket (Jag fick äran att mobilisera födelsedagssång för Anders Carlberg, Fryshuset)
Intensivast dag för mig: Tisdagen med vårt eget frukostmöte, ytterligare ett eget seminarium, lunchmöte, mingel på Donners Plats, förberedelser inför onsdagens paneldebatt, mingel hos Landshövdingen, utdelning av mintpastillaskar hos Sossarna, vårt egna mingel med Vårdförbundet, ytterligare ett mingel hos Nuvos Opinion, avstämningsmöte i vårt hus.
Bästa give away: Fait Trade choklad och SACO-kaffe
Veckans reflektion: PÅ seminarier om ideella sektorn säger medverkande nuförtiden "Röda Korset, Rädda Barnen och IOGT-NTO" när de exemplifierar olika organisationer. Så var det inte för två år sedan.
Reflektion inför och under veckan: Fler organisationer och personer vill associeras med IOGT-NTO
Vad har de gjort med Narnia?
Såg den senaste Narniafilmen Prins Caspian.
Känns som om de försökt härma Sagan om Ringens storhet men likafullt levererar en blek kopia. Ni vet stora härar som marscherar mot varandra, slow motionsekvenser och bistra miner. Och fokus är helt och hållet på STRIDEN. På hur de slåss.
Dessutom har de hittat på en helt ny scen som inte alls skulle passa in utifrån boken. Men scenen passar utmärkt som dataspel om man är cynisk. Och slutligen slängde de in en omöjlig kärlekshistoria. Fy!
Jag önskar de fokuserat mer på två fält. Det ena är när barnen kommer till ruinen i Narnia. Den sekvensen minns jag berörde mig oerhört när jag var liten och läste boken. Hur det förfallna slottet visar sig ha varit deras slott. Där ryms det så mycket sorg för det som varit men så mycket glädje för det som finns kvar.
Andra fältet är det oerhört religiösa avsnittet där Lucy är den enda som ser Aslan. De andra vill inte se. De tvivar på henne. Och trots att hon ser honom vågar hon inte gå sin egen väg mot det hon tror på.
Nu får vi vänta på nästa slagfälts- och stridsfilm.
Weekend i Kneippbyn
Personligen är jag helnöjd med att ha varit inne i det riktiga Pippihuset som fanns i Pippiserien från 1969. Många föräldrar hördes säga det. "Det här, förstår du, är det riktiga Pippihuset". Barnen verkade mest vilja till andra attraktioner.
Kvällen såg vi Schlageryra på krogen/ restaurangen. Det där går alltid hem. Låtar för alla åldrar. Dessutom kom en minister fram för att småsnacka lite. Almedalsveckan smyger sig på.
Snart är Fanny här!
Idag kommer Fanny till Stockholm. Imorgon ska vi på familjeläger på Gotland. Så roligt det känns!
Idag har vi msn:at med varandra två gånger. Klart kul det med.
En tur i norra Stockholm
Jag, Eva B, Eva P och Ulf P bilade upp till Ulf och Evas stuga i Roslagen. En guidad tur av ägorna och en god måltid senare tog vi oss till Speedwayen i Halstavik. I vanlig ordning bilkö från rondellen :-)
Där såg vi tillsammans med Per-Åke en mycket spännande match mellan Rospiggarna och serieledande Lejonen. Fantastisk stämning när Rospiggarna vann! Per-Åke redde vant ut alla begrepp och taktiska överväganden som förekommer under de 16 heaten. T ex missade jag de två sista nomineringsheaten. Bara en sån sak.
Efteråt var det Per-Åkes tur att visa runt sin renovering på Väddö. Ännu en guidad tur av ett fint hus. Sedan bil till Per-Åkes stuga för en kopp kaffe.
Slutligen reste vi de tio milen åter och det hade blivit midnatt. Kul, intressant och trevligt. Och tänk att Stockholms län är så stort. Och så vackert.
Jag - en ungdom i mina bästa dagar
När jag var tolv år skulle jag åka buss i Norrköping. Chauffören frågad om jag skulle ha hel eller halv biljett. Jag blev så ställd att jag tog hel. För jag ville inte åka endast halva vägen. Han trodde jag var över 16 år.