Goda hamburgare

1) O'Learys på centralen. Var där med Josephine. Bra dagensmeny med två val av hamburgare.
2) Food Factory, Ansbach Bryssel. Var där med två grupper. Alltid lika gott, trevligt och trendigt med deras klassiker Food Factory Burger.
3) Helenes krog. Var där med Helene och njöt inte bara av hamburgaren...
4) Fridays i Kairo vid Nilens strand. Också med Helene.
5) Hotell utanför Älvsjömässan. Jag och Maria skulle först ta varsin dagens, sedan lax, men det blev den goda hamburgaren. Inte minst den inlagda gurkan var fantastisk.
6) Flygplatsen Helsingfors. Jag och Andrine klämde varsin cheeseburgare medan vi väntade på planet. Snabb service.
7) Den nyöppnade Maxrestaurangen på Vasagatan. Sofia och jag var där idag. Norrland när det är som bäst.
8) Persögrillen. Ibland stannar vi där jag och Fanny och klämmer varsin burgare. Det är fredag. Vi är hungriga. Tiden är inte en faktor.

Hamburgare jag saknar: Meny och vy:s hamburgare serverad i en liten korg under temat "veckans fast food". Låter kanske konstigt, men den var riktigt god.


Vad är bäst - 10 år eller 127 år???

Idag firar Makalösa Föräldrar 10 år. En ung organisation som inte varit med länge. Vilken lättviktare! Åtminstone är det lätt att tänka så när man som jag är inbiten IOGT-NTO:are. En organisation som har 127 år på nacken. Där vi har mängder av resurser i form av pengar, medlemmar, anställd och hus.

Men när man sedan kommer Makalösa lite närmare inser jag att där finns enorma möjligheter. En liten och ung organisation kan med smarta knep synas, påverka och göra skillnad i människors vardag. Och de gör det i denna stund! Makalösa syns i media. Talade med Fannys lärare om organisationen, och hon hade minsann sett dem i tidningen när de var i Norrbotten på turné. De träffade inför valet familjeministern och Gudrun Schyman. Talade med Robert Lindh om Ung & Kung eftersom Makalösa faktiskt använder det material som IOGT-NTO och NBV tagit fram. De har föreningar utspridda i landet där nätverkstanken är levande. Jag har t o m blivit medlem där under hösten, precis som många andra. Något jag inte blir i organisationer jag inte tror på. I år är det Makalösa och Amnesty som fått mitt medlemskap.

Det bästa är att de ifrågasätter normen. Normen att alla relationer utom mamma, pappa, barn skulle vara annorlunda och konstigt. För varför skulle inte andra varianter vara lika bra - eller t o m bättre?

Joustradomen - eller dagen då meningen med internetsprit försvann

Igår var en glädjens dag för alla som förstår vad en solidarisk alkoholpolitik innebär. Den sk Joustradomen kom från EG-domstolen. Den säger kortfattat att enda sättet för en privatperson att föra in skattefri alkohol från ett EU-land till ett annat är genom att personligen passera gränsen. Man får inte anlita t ex en bilfirma.

Det innebär att även om det skulle bli tillåtet att beställa sprit via internet till Sverige så är det brottsligt om man inte betalar svensk skatt. Och då känns det ju som om anledningen att beställa via nätet faller. Nästa vecka kommer det ett yttrande kring detta från en generaladvokat.

Romantiskt möte i tiden som varit

Flög från Helsingfors med plan som skulle gå kl 14.30. Helenes tåg till Skåne skulle gå kl 15.20. Inget träff denna dag med andra ord.

Planet lyfte 14.30 men landade lustigt nog sju minuter innan kl 14.23. Tidsskillnaden slog till! En väska som turligt nog kom snabbt på bagagebandet och en Arlanda Express senare lyckades vi få till en romantisk träff på 8 minuter utanför tågvagnen på plattform 11.

Italien - en alkoholrestriktiv kraft!

Dagens intressantaste pass var italienaren. Konsumtionen har sjunkit nästan 40 procent sedan 1981. Promillegränsen har sänkts till 0,5, alkohol har förbjudits på arbetsplatser och nu förs en diskussion att höja åldersgränserna. Ett antal radikala förslag som förverkligats.

Sverige har lite att lära där om kraften att ta greppet om alkoholpolitiken. En man från USA berättade idag om lokala åtgärder i USA. En del samhällen har förbjudit bensinmackar att sälja kyld öl. Genom att den är varm vill ingen dricka den på en gång när de kör iväg sin bil. En del samhällen har sk "densitetsmått", dvs det får bara finnas ett visst antal serveringstillstånd per 1000 invånare eller inom en viss area. Något att titta på kanske?

Fanny ringde

Mitt i konferensen ringde Fanny. Jag svarade som vanligt genast. Tyvärr var hon sjuk. Hade ont i halsen och skulle till doktorn. Men det var så mysigt att hon ringde mig för att tala om det.

300 personer från 30 länder

I Helsingfors har vi samlats för att tillsammans visa upp hur alkoholsituationen ser ut i Europa och i världen och för att se vad som kan göras för att minska skadorna. Och det är mycket som kan göras om vi bara vill.

Intressantast igår var Ben Baumbergs analys av vad som händer med arbetstillfällen i ett land om alkoholpolitiken blir mer restriktiv. Kortfattat kan man säga att om folk köper mindre alkohol så köper de något annat för sina pengar. Så arbetena uppstår i en annan verksamhet som, förhoppningsvis, inte skadar lika många.

Om företagen har hög andel export av sin alkohol så drabbas de inte lika mycket om det egna landet skärper sina regler, och om mycket alkohol importeras så är det ju inte det egna landets arbetstillfällen som går förlorade.

Nej, arbetsargumentet håller inte i debatten. 

Jag ska utrikes, tack!

I taxin mot Landvetter fick jag för mig att vara extra tydlig med vart jag ska. Sa högt och tydligt att jag ska utrikes så han visste vilken terminal han skulle köre mig till. Chauffören skrattade vänligt och sa att Landvetter är en liten flygplats, vilket jag ju visste.

Snart ska jag dock landa i Köpenhamn. Den flygplatsen är betydligt större och mer komplicerad. Oftast verkar några plan vara försenade där och många är de gånger jag sett människor rusa fram med vild blick och svetten i pannan.

Råkade själv ut för det i juni när jag skulle resa den något lustiga rutten Wien- Köpenhamn- Paris (billigare än direkt). Bush skulle på toppmöte i Wien och alla plan skulle scannas extra noga. Vi blev kraftigt försenade. Jag rusade (med vild blick och svett i pannan) men mitt plan var mer försenat. Så jag fick vänta ytterligare 45 minuter...

Wendelsberg blir bättre och bättre

Wendelsberg folkhögskola i Mölnlycke har utvecklats genom åren. När jag började vara där 1999 var det undermåligt och dålig service. Idag är det skillnad.

När jag anlände fredag kväll dukades vickningen fram i lilla matsalen. Allt var gjort i ordning för mig med rumsnycklar att dela ut liksom olika blanketter. Maten har i vanlig ordning varit sagolik inte minst salladsbordet. Konferenslokalerna känns moderna och när man fikar vid konferenssalen finns en liten visp att vispa den varma mjölken med. Så det blir en latte!

Nu utvecklas rummen. Mitt rum hade en liten platt-TV och bredband. Johan Örjes sammanfattade just det med "Varför är inte alla utbildningar på Wendelsberg? De har ju bredbandsuttag på rummet...


Mest tårfyllda under dagen

I morse läste jag i DN hur IKEA öppnat i Haparanda. Hur Kamprad trots att hans tjänstemän inte trodde på hans idé valde att etablera en butik i Haparanda eftersom han gillade närheten i nordkalottområdet med fem språk. Hur 1000 nya jobb i Haparanda motsvarar 100 000 jobb i Stockholm. Och vilken framtidstro som nu finns på orten, i Kalix, i Pajala och i Luleå. I hela Norrbotten.

Då kom tårarna och rysningarna...

Pumpen igen

Ikväll var det dags för tävlingen Pumpen för typ 40:e gången i ordningen. I många år var jag deltagare i Råneå. Sedan 1999 får jag inte delta då jag jobbar på kansliet. Istället har jag det högaktningsfulla nöjet att ta emot telefonsamtal från de tävlande lagen. Det är en enorm stämning på kansliet denna kväll och ute i landet deltar 2000-2500 personer samma tid samma kväll. Faktiskt dubbelt så många som kommer på våra kongresser. Och det är inte illa...

Uppdrag: nyktra studenter

Jag sitter sedan flera år med i styrelsen för studenthemmet Tempus. Vi har lite olika sammansättning i styrelsen och diskuterar ibland vilket uppdrag vi har. En del menar att uppdraget är att erbjuda en nykter miljö för de studenter som bor där. Jag och några med mig menar att uppdraget främst är att få organiserade nykterister att bo där. Organiserade nykterister har idag halverad kö om de väljer att ställa sig där.

Idag är det inte så många organiserade nykterister i kön och på kvällens möte utsågs jag, Torsten och Kjell-Ove till en marknadsföringsgrupp. Spännande! Här handlar det om utskick till unga medlemmar, annonser i medlemstidningar, texter till de hemsidor vi har och personlig marknadsföring på nästa års kongresser. Önskvärt borde också att fler orgnisationer valde att lägga sina dagskonferenser/ kurser i Tempus lokaler i Åkeshov. Inte så långt från stan med Grön linje.

Många är de som bott på Arken i Uppsala som vittnar att de klarade sin nykterhet under studietiden genom att bo i en nykter miljö.

Tänderna är något djupt orättvist

Var idag hos tandläkaren. Efter 18 månader var mina tänder fina, rena och i topptrim. Tandläkaren tyckte jag kunde vänta två år till nästa besök. Undersökning och borttagande av tandsten gick på strax över 800 kr.

Nu kunde man ju tro att jag är exemplariskt duktig med mina tänder och att de som har hål är ena riktiga slarvpettrar. Men se så är det ju inte. Vilka tänder man har är djupt orättvist. Vissa är lyckliga och har bra tänder vilket ger en kostnad på 800 kr vartannat år. Andra har oturen att ha sämre tänder. Kostnad 800 kr var 15:e månad eller oftare. Dessutom tillkommer lagningar och annat fixande. Kan lätt bli 7000 kr.

Slumpar det sig att de rikaste har sämst tänder och de med lägst inkomst de bästa tänderna? Nej, här styr genetiken. Orättvist... Nu kan arbetsgivare teckna avtal om tandvård som personalförmån. Kanske inte så dumt? Det ska inte synas i munnen vilken ekonomi man har. 

Ibland blir dagarna inte som man tänkt sig...

Varje dag finns ett antal projekt som ska genomföras och arbetas med. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Idag var en sådan dag.

Varje sak jag skulle göra gick inte att verkställa. Jag skulle anmäla mig och några kollegor till ett seminarium, men då skulle olika seminarier väljas för mina kollegor. De gick förstås inte att nå. Jag skulle ringa Eva om helgens kurs, men då var hon upptagen. Mitt i detta ringde en anna Eva som ville sälja någonting. Jag bad henne återkomma imorgon. Batterierna till min trådlösa mus behövde förstås bytas. Till råga på allt fick jag kasta mig in i ett möte med en tjänstemannadelegation från ett antal departement i Lettland. Helt plötsligt skulle innehåll planeras, fika bokas och material produceras.

Kvällen ägnade jag åt ett seminarium som Skatteverket ordnade. Det handlade om frivillig moms i lokaler. Spännande men lite för mycket fokus på jämkning av skattesatser.

I en skolåda ser man inte världen

Julkalendern Julens Hjältar från 1999 handlar om några julpynt som bor i en skolåda hela året men en gång per år får lyckan när de är inne hos Familjen. En dag hamnar de i soprummet och familjen bryr sig inte om dem. De finner sin trygghet hos varandra och i sin låda.

Allt utanför är hot och problem. Pepparkaksgubben och Julbocken är de mest dystra och gör alltid olycksbådande profetior. Garntomtarna vill ut på äventyr men hindras. Mobbing och missunsamhet frodas. En Julhund (spelad av Jonas Karlsson) kommer in i gruppen men uppfattas som ett hot.

En dag vågar Julkulan flytta ut ur lådan. Våga sig på det okända och se det som en möjlighet. Inte alltid vara den fula medan Julstjärnan är den vackra och gnistrande. Och tänk - hon får nya infallsvinklar och ser nya värden med livet. De andra kan förstås inte förstå hur hon kan lämna dem för en himmelssäng.

Många paralleller kan man som vuxen se till det verkliga livet. Vi är bara på del 16 så det är 8 avsnitt kvar. Förmodligen blir allt bra på slutet, som det ofta blir i sagan. Och även i verkliga livet om vi vågar oss på det okända. Om vi vågar satsa.

När barnen leker muslim...

Igår berättade min mamma att hon, när hon var 8 år, inte ens varit i Pajala som låg två mil från den by där hon bodde som liten. Senare var hon förstås dit med häst och vagn eller släde.

Idag lekte Fanny att hon var muslim iförd en scarf från Kambodja. Kontrasten är tydlig. Fanny laddar upp inför vår Marockoresa på sportlovet.

Att världen blivit lättare att resa i har verkligen förändrat alla förutsättningar.

Inne när gumman min är ute...

Nu när jag är i Luleå är Helene i Skåne. Så kan det förstås vara ibland, men ibland undrar jag om det inte finns någon förbannelse inblandad. För förra veckan var hon bl a i Luleå när jag var i Helsingborg. Och så var det i våras också ett antal gånger. När hon var i Norrbotten var jag i Skåne. Och tvärtom.

Om någon vecka ska vi i alla fall till Finland samtidigt. Fast hon ska till Åland och jag till Helsingfors...

Vi tillhör det resande folket...


Jag är besatt av DVD-boxar

Vad bra det är med DVD-boxar av olika TV-serier. Man kan se avsnitten när man vill och i vilken följd man vill utan reklampaus. Och allt kommer i en snygg förpackning.

Fanny köpte igår, med sin sparade veckopeng, en DVD med den gamla julkalendern Julens Hjältar. Tänk vad bra! Jag har alltid retat mig på att julkalendern är en kvart om dagen på en tid som aldrig passar in. Att kunna se allt i en följd är ju riktigt bra. Denna kalender är från 1999 så den har dessutom inte Fanny sett.

FS, FS överallt är FS

Ibland känns det som min förbundsstyrelse är långt borta från mitt arbete. Men ibland dyker de upp överallt. De senaste dagarna har jag varit i kontakt med många av dem...

I veckan har jag Mejlat med Maj-Lis, synkat hotell med Åsa och stämt av ett projekt med Sven-Olov. Jag har varit i Bryssel med Thomas, snackat om Social Forums årsmöte i Bryssel med Nicklas och varit på seminarium om mångfald med Erik. Idag träffade jag Lena och Mai på Alkoholstämman i Stockholm och tidigare i veckan har jag och Anna mejlat om hur det är att semestra i Marocko.

Ikväll börjar de sitt förbundsstyrelsemöte. Då är nog alla på plats. En budget ska fastställas för nästa år. IOGT-NTO:s 128:e år ska planeras och prioriteras. Men jag kopplar av i ett snöigt Luleå.

Allt är sig likt i Bryssel

Har just haft ett möte med generalsekreteraren i EAEA, en paraplyorganisation i Bryssel som arbetar för mer vuxenutbildning. NBV är med här så vi skulle se vilka samarbeten som kan göras.

Allt är sig likt. Kommissionen hade just lagt en strategi kring detta, precis som med alkoholstrategin. Nätverk ska underhållas, precis som i alkoholfrågan. Och opinionsbildning ska göras.

Allt är sig likt i Bryssel...

Plastpåsar och flyg

Senaste tok i jakten på terrorister är påsar att förvara vätskor och läppstift i. Råkade ut för detta i morse. Allt gick lugnt till. En av de våra hade missat sitt läppstift och en annan av oss åkte på kontroll av sitt handbagage. På Luftfartsverkets hemsida kan följande läsas:

I säkerhetskontrollen ska du:
visa upp din plastpåse med vätskor, som röntgas.
visa upp flytande mediciner, barnmat och dietmat.
ta av ytterkläder, som röntgas.
ta upp bärbara normalstora datorer och annan elektronisk utrustning av liknande storlek ur dina väskor. Allt röntgas.

Detta avses med vätska:
Vätskor omfattar geléer, krämer, blandningar av vätska och fasta ämnen samt innehåll i tryckbehållare, t ex vatten, tandkräm, hårgelé, drycker, soppor, saft, parfym, raklödder, aerosoler och annat med liknande konsistens.

Du får inte ta med behållare som rymmer mer än 100 ml. Det är alltså inte tillåtet att medföra en behållare som rymmer 150 ml men som enbart innehåller 75 ml vätska. En helt tom behållare är inte att betrakta som vätska och får därför medföras.


Med andra ord: Har du mindre än en liter vätska men de består av en flaska mineralvatten så är du att betrakta som en fara. Om det inte är under en deciliter förstås...

Fortfarande går det bra att ha med spriten från taxfreen, krossa flaskan och använda den som vapen...

Bra restaurang på Centralen

Centralen är en lustig plats i Sverige på många sätt, inte minst för att jag alltid hittar nya nedgångar till de undre regionerna. Än finns det en trappa här och än en ingång där.

Dessutom finns det alltid nya matställen. Där den gamla Orientexpressen låg har O'Learys etablerat sig för ett bra tag sedan. Har mest tänkt att det är dyrt där och valt McDonalds.

Idag gick jag och Josephine, som jag är mentor för, dit för ett lunchmöte. Vilket ställe! Lugnt och avskilt! Trevlig personal! Och en trevlig meny till vettiga priser! Hamburgare är alltid gott. Det kan nog bli en ny favorit för lunchmöten...

Sedan var det ju bara att ta metron till jobbet.

Topp tre busschaufförer

Topp tre busschaufförer
1) Buss 47 mot Djurgården i somras. Chauffören ropar ut en varning för ficktjuvar. Han fortsätter med den engelska versionen, sedan den tyska, den franska och den spanska versionen. Snacka om service

2) Flygbuss från Arlanda. Utropet går ut på att att han är kapten på denna flygbuss som ska flyga oss in till Stockholm. Säkerheten gås igenom på sant flygvärdinnesätt. I'm captain on this airbound vehicle...

3) Buss 1 på Fleminggatan. "Vi har lite störningar i trafiken och förseningar. Detta beror på att det är veckan före midsommarafton. Mycket trafik, många fordon och en del bussar som gått sönder. Allt är med andra ord precis som vanligt. Trevlig helg"

Joker: Veckan innan julafton. Vid hållplats St Eriksgatan kommer en man iförd orange reflexväst in i bussen. Överlämnar en julklapp till chaffören. De skakar hand och den orangelysande mannen försvinner. Snacka om personalpolitik! Här samlas men inte till lite fika eller mat, nej här delas julklappen ut under ordinarie tur. SL...

Alkoholtoppmöte

Kom ikväll hem från årets Alkoholtoppmöte. Mötet hölls för fjärde året i rad.

Vid första mötet 2003 sa Anitra Steen att spritskatten måste sänkas och att det var bråttom. Annars kommer legitimiteten för Systembolaget att sjunka. Tre år senare, utan skattesänkning, ökar kundnöjdheten, försäljningen och svenska folkets stöd för Systembolaget. Ibland ska man inte förhasta sig...

Vid andra mötet 2004 hade Kent Härstedt i sin utredning föreslagit en sänkning av spritskatten och han stöddes av dåvarande folkhälsoministern Morgan Johansson. Och det var bråttom. Med en sänkning skulle införseln av alkohol minska 11 procent. Utan sänkning skulle införseln öka lavinartat. Två år senare, utan skattesänkning, har införseln minskat mycket mer än 11 procent. Ibland ska man inte förhasta sig...

Nu har vi en folkhälsominister som säger att alkoholskatten inte ska sänkas. Glädjande!

Ljusmanifestation för narkotikans offer

I onsdags, mitt under snöstormen, hade vi för sjunde året i rad en manifestation för att minnas narkotikans offer och dess anhöriga. Stormen gjorde att vi endast var ca 50 tappra själar på Sergels torg. Vi lyckades inte ens tända marschallerna och vi såg alla ut som snögubbar. På något sätt blev vädret ändå för mig en symbol för hur lätt det är att släcka ljuset hos någon med knarkets hjälp. Ljuset kanske brinner en liten stund men sedan slocknar det. Det blev också en symbol att vi är många organisationer som tillsammans över hela landet (cirka 35 ställen) samlas för att säga att det får vara nog!

Glädjande är också att det faktiskt dör färre av narkotikan idag än för några år sedan, att färre ungdomar testar knark och att Sverige i ett internationellt perspektiv ligger väldigt lågt. Men den statistiken hjälper förstås inte för individen som är drabbad. Och dess anhöriga. Det får vi aldrig glömma!

När snön kom till Stockholm

Kvällens mål var att ta sig till Helsingborg för alkoholpolitiskt toppmöte. Flyget från Bromma skulle gå kl 19.00. Det var då som snön kom till Stockholm...

17.40 Ringer Andrine och Sanna och varnar för trafikkaos.
17.42 ringer Bosse första taxibolaget utan att komma fram
17.44 ringer Bosse andra taxibolaget utan att komma fram
17.50 står vi i taxikö vid Centralen. Kön är mycket lång. Inte en taxibil
17.56 springer jag och kollar om en flygbuss går
17.58 ser jag att en flygbuss går till Bromma. Ringer Bosse som skyndar sig
18.01 slår skylten om till 18.30. Skylten visar när nästa flygbuss går
18.05 rusar vi mot tunnelbanans gröna linje
18.10 kommer tåget. Men fler än vi vill med tåget så vi blir kvar på perrongen
18.12 ringer vi Andrine och Sanna. De sitter fast i tunneln vid Södra Länken med bil. De ska försöka vända hem.
18.20 lyxar vi till med sittplats på tunnelbanans tåg. Längs med färden ser vi ett flertal bilar och bussar som står still. Långa sträckor finns inga bilar eftersom de är blockerade. Tur vi tåg T-bana, tänker vi!
18.47 står vi på Brommaplan i en mycket lång taxikö. Inga taxibilar så långt ögat når. Telefonkontakt med Kjell-Ove som sitter fast i bilkö inne i stan.
18.58 ger vi upp för tillfället. Äter världens godaste pizza och kollar upp att ett flyg går 20.30, som är försenat till 21.30. Vi beslutar oss för att fortsätta vår kamp! Vi ringer Sofia och vi ringer Roffe, som kanske har bil. Roffe sitter dock fast i Fredhäll.
19.37 skulle lokalbussen till Brommaplan gå men den kommer inte. Ingen taxi i sikte. Lite kortare taxikö. Vi delar upp oss på busshållplats och taxikö. Ringer Roffe som senaste halvtimmen åkt 400 m
19.50 har Kjell-Ove kommit ur sin trafikpropp. Han seglar in och skjutasr oss till Bromma flygplats.
20.10 glider vi in på flygplatsen för att ta 21.30 planet. Det visar sig att inte heller 19-planet gått. Det ska gå 20.30.
20.50 lyfter det ursprungliga planet som nu är försenat men på väg. Vi hann!
22.00 kliver vi in i en ovanligt bekväm taxibuss med bord och kvällstidning. Lyckan verkar vända rejält!
22.45 får jag ett sms av Davis. Nattåget som UNF:arna skulle åka är inställt
22.50 ringer Sven på Drugnews. Samma tåg som han skulle åka med är inställt.
23.15 är Bosse och jag på tåget. Ännu en dag i rörelsens tjänst är över!