Peters blogg

Förra veckan var Fanny med om något häftigt. Klassen badade isvak. Tänk om jag också fått det! Men hennes skola gör många spännande upplevelser i naturen. Bra skola!

Hamnade i en diskussion där argument mot de sociala medierna framfördes. De gör att folk flyr "verkligheten" och att de inte umgås med "riktigt" folk.

Jag skulle vilja säga att Facebooks existens i allra högsta grad underlättar mitt liv i Råneå. Då har jag kontakt med männsikor trots att jag är 100 mil ifrån dem. Dessutom har jag kontakt med människor jag inte möter så ofta och kan fortsätta en diskussion med dem när vi träffas.

Sociala medier är ju bara nya arenor. Det finns ensamma och tystlåtna där precis som vid släktmiddagar. Det finns folk som känner sig tvingade att hålla sig ajour med Facebook precis som det finns folk som motvilligt hänger med till sina gamla vanliga vänner och gör samma gamla vanliga sak,

För övrigt är jag glag att jag tagit itu med Twitter.

Efter tio år på IOGT-NTO-rörelsens kanslier har många anställda kommit och gått. Och när någon slutar brukar jag inte bry mig speciellt mycket om det. Visst kan det orsaka tillfälliga personalrelaterade bekymmer men det är kul för den som går vidare till nya utmaningar och ingen är oumbärlig trots allt.

Men när jag läste att Lydia, vår eminente webbtrollkonstnär, ska börja på ett nytt jobb så brydde jag mig faktiskt. Det känns lite för tidigt i min värld. Mitt ego vill ju ha henne kvar! Vad tusan - allt fungerade ju så bra. Trygga hörnet rådde i samarbetet. En god och intressant kollega på så många sätt.

Ett undantag från hur jag brukar känna helt enkelt, men lycka till Lydia!

Såg just dagens Vita Huset-avsnitt till mitt träningspass. Säsong 3, avsnitt 9. Och kände igen mig...

Huvudstoryn är att CJ försöker påverka presidenten i ett antal frågor. Hon vill att Vita Huset ska informera om risken för galna kosjukan och att USA inte ska sälja vapen till ett mellanösternland som har kass kvinnosyn. Men hon får ge sig i dessa för henne otroligt värdegrundsaktigt viktiga frågor.

Sedan är det hennes uppgift att gå ut till den samlade presskåren och informera och argumentera för presidentens åsikter, trots att hon tycker olika.

Ett avsnitt som varje medarbetare på ett kansli inom ideella sektorn borde se. Ibland är man bara tjänsteman som ska ge så goda råd som möjligt men i slutänden behöver stå upp för de förtroendevaldas beslut.

 

För övrigt betalade jag i princip allt jag köpte i London med kort. Och vid varenda tillfälle fick jag slå min personliga kod. Det känns riktigt bra med de där mobila dosorna som restauranger har för kodhantering.

Kvällens besök på Byakrogen i Råneå hade inte något kodproblem. De har inte ens möjlighet än att betala med kort. Och Rikskuponger fungerar bara på Byagrillen. Suck...

I finalen av Körslaget i förra veckan vann Olas manskör. Han ville skapa en vinnande kör och valde endast ut män. Det visade sig vara ett smart drag och kören vann också flest röster av tittarna.

Är det här allt igenom bra? Kanske om de faktiskt var bäst. Hur man nu tävlar i musik. Men det kan ju också vara så att normen hos en majoritet är att en riktigt rejäl manskör sjunger bättre än en blandad kör. Och de är ju så snygga också! Och speciella! Kanske det - men min röst fick de inte.

Vi började på varsitt ungdomsförbund i princip samtidigt Mikael och jag. Som nya generalsekreterare stöttade vi varandra i mycket. Jag började på IOGT-NTO redan 2003 och nu är det Mikaels tur.

Efter tio år på NSF är det äntligen dags för Micke att kliva över till vuxeförbundet. Att han blir ny kollega med mig i Ledningsgruppen tycker jag känns bra. En servicechef som vet vad hyresgästerna vill ha tror jag bli bra.

Idag avtackades han av alla scoutförbund och Junis och kollegor. Jag fick hålla tal och välkomna honom.

Farsdag är väl ändå ett stort kommersiellt jippo. Far är rar - köp honom en slips!

Men när Fanny ringde med anledning av farsdag och sedan snackade en bra stund, så kände jag mig stolt och glad över att dagen fanns, och att jag är målgruppen.

Idag var jag ledig. Som ordförande i Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran hade jag förmånen att idag få lyssna till åtta forskares forskning om civilsamhället. Vi har gått in med ekonomiskt stöd för att möjliggöra ett antal postdoktorala tjänster. Huvudsakligen är det Riksbankens Jubileumsfond som står bakom, men även Sensus, Hyresgästföreningen och Vårdförbundet är med.

Som praktiker är det verkligen intressant att lyssna till och resonera med dessa forskare! 

Att man får kontakt med gamla klasskompisar på Facebook har man ju hört. Och även jag har sådana. Ibland stöter man även på några.

När jag och vår förre ordförande skulle äta lunch med alkohollagsutredaren för nästan ett år sedan lyckades jag få en gammal universitetskompis vid bordet bredvid mig. Vi hade inte träffats på 15 år.

I måndags träffade jag äntligen Åsa. Vi bodde på samma gård i tio år. Gick förskola och grundskola i samma klass. Lyssnade på Michael Jackson, lekte Burken och hade gårdsfester. Sedan skiljdes våra vägar tills Facebook kom. Och det visade sig att vi båda bor i Kransen! Så en sen och lång middag blev det. Riktigt trevligt. 20 år hade gått sedan vi sågs senast, så det fanns en del att tala om.

Hade egentligen bestämt mig för att det där med Twitter får vara. Jag hoppar helt enkelt över det och satsar på det som kommer efter Twitter.
Men så är det ju det där med min kommunikationsguru Lydia. Hon var på mig och nu har jag ett konto även på Twitter. Och det känns faktiskt spännade att pröva på. Visst känner jag mig sent ute, men bättre sent än aldrig är väl en passande devis...

Bytte språk på min Facebook för några veckor sedan. Numera har jag English Pirate. Och jag småfnittrar nästan varje gång jag går in och kollar.

Orden är en blandning av sjömannen i Simpsons och priaterna i Pirates of the Caribbean. Riktigt kul!

Några smakprov:
Arrr, This be pleasin' to me eye. = Like
Bottle o´messages = meddelanden
Abandon ship = logga ut
Mateys = vänner

Såg att att rektorn på min gamla högstadieskola är en tjej vid namn Lo Fischer. Hon kommer jag ihåg från min mellanstadietid. Inte bara för namnet utan också för den karisma hon redan då hade. Hon var med min klass på vår klassresa i årskurs sex och hon var också inne i klassen under några veckor.

Lustigt hur man kan komma ihåg vissa personer och hur de kommer tillbaka i det offentliga.

Imorgon tänkte jag faktiskt rösta i kyrkovalet. Det blir första gången. Och det beror mest på att jag kommer att befinna mig hemma och för att jag bor mindre än fem minuter från röststället.
Varför är det så? I alla andra politiska val brukar jag uppmana andra att rösta och se till att jag poströstat i förväg.
Antagligen beror det på att jag har svårt att förstå varför jag som medlem i svenska kyrkan ska utgå från partier. Så gör jag inte någon annan ideell förening som jag är med i.

I dagarna två har jag varit sjuk. Sjukare dag två än dag ett. Hosta, snuvig, nyser, slö.
Inte ska jag väl behöva bli sjuk senare under hösten igen?

Söndag kommer äntligen Fanny!
Den senaste veckan har varit den ensammaste i år, kanske på tio år? Förutom min jobbvisit i måndags har jag bara träffat två personer jag känner, varav ett möte skedde av en slump vid ett övergångsställe. Och den andra sammnföll förstås med en tredje som jag fick tacka nej till. Antalet telefonsamtal, förutom mamma, Fanny och Janna, sträcker sig till tre samt två mobilsvarsmeddelanden.

Förklaringen beror förstås i första hand på att de jag kontaktat varit bortresta från Stockholm och Prideveckan gör ju sitt. Men också för att jag tappar modet att kolla med fler efter ett antal nitar.

Nog för att jag gillar att vara ensam, men det gör sig bäst i Råneå. Nåväl, efter Almedalen och Kongressen var det säkert välbehövligt, och snart är ju hösten här. Då brukar tiden bli knapp igen. 

Var på DN-galan. Mäktigast var när hela publiken stod upp för att heja fram "Musse" på 3000 m när han ledde loppet. Då föll han precis där jag stod. Typiskt. Mäktigt också att se 100 m och stavhopp (de hoppar ju så himla högt).

Jag har aldrig sett friidrott live. Det är mer förvirrat än på TV men man får ju välja vad man ser. Hur samsas egentligen spjutkastarna och stavhopparna? Risken för kollission finns. Och uppvärmning av löparna på sidan om, samtidigt som hinder ska ut - och in - och ut - och in.

När Fanny var 4 år var hon och jag i Stockholm ensamma för första gången en längre tid. Just denna kväll valde den gången för sju år sedan valde hon bort nattsagan till förmån för att se Victorias födelsedagsshow. Ikväll gör vi likadant, men kanske läser vi en stund också.

Vet inte om detta är sant eller om det bara beror på språkförbistringar. Men på en föresläning igår talades det om hur hög den alkoholrelaterade dödligheten är i Finland. På listan som då visades upp var bastu den högsta dödsorsaken bland olyckor i Finland.

Några skrattade, men finländskan sa med allvar i rösten att det är många som somnar i bastun och att det dör folk hela tiden. Snacka om lokalt, kulturellt betingat. Att alla stratgier behöver ta lokal hänsyn visualiserades med all önskvärd tydlighet.