Fyra punkter inför framtiden

Läser "Vem älskar framtiden? IOGT-NTO år 2010" utgiven av Sober Förlag år 1989. Dåvarande förbundsordföranden i IOGT-NTO, Kjell E Johansson, skriver (utdrag):
Huvudfrågan är huruvida vi skall överleva som stor och inflytelserik folkröresle eller ej. Fyra punkter behövs i så fall:
1. Satsning på de tre storstadsområdena. "En organisation som inte förmår hävda sig inom dessa är snart uträknad."
2. Satsning på barnfamiljerna. "Inriktningen måste dessutom vara sådan att ensamstående med barn skall kunna vara med."
3. Satsning på IOGT-NTO:s nyktra alkoholister. "Lyckas vi med en sådan NA-verksamhet ökar vår trovärdighet då det gäller alkoholpolitiska ställningstaganden i sin helhet."
4. Satsning på en vidareutbildning av IOGT-NTO som kampförbund och bildningsrörelse.

Skrivet för 20 år sedan men aktuella än idag...

Bastu - the number one killer

Vet inte om detta är sant eller om det bara beror på språkförbistringar. Men på en föresläning igår talades det om hur hög den alkoholrelaterade dödligheten är i Finland. På listan som då visades upp var bastu den högsta dödsorsaken bland olyckor i Finland.

Några skrattade, men finländskan sa med allvar i rösten att det är många som somnar i bastun och att det dör folk hela tiden. Snacka om lokalt, kulturellt betingat. Att alla stratgier behöver ta lokal hänsyn visualiserades med all önskvärd tydlighet.

APN - historiskt för oss som medarbetare och för alkoholpolitiken i EU

Vi är arrangörer för en internationell konferens i dagarna tre. Bosse har slitit som ett jehu för att få ihop det. 85 personer varav fler än 65 kommer från andra länder än Sverige. Hotell, kvällsutflykter och konferensfaciliteter.

Sedan jag började på IOGT-NTO har vi aldrig stått värd för något liknande. Det känns historiskt.

Samtidigt minns jag när vi var några som stapplade in på en alkoholpolitisk konferens i Warszawa år 2004. Det var den första i sitt slag. Allt var nytt. Vi gjorde vårt första seminarium i Parlamentet. Nu sker konferenserna på löpande band. I parlamentet sker så många seminarier att vi måste samordna det med andra. Många projekt är igång och EU har sin alkoholstrategi.

För fem år sedan hände det inte mycket alkoholpolitik i EU. Det är numera historia.

Hur orkar man med begravningar?

Inser att jag börjar bli äldre när folk runt om mig verkligen dör. Ibland av ålder men också av sjukdom. Är det så här det kommer att vara framöver? Begravningar. Jag vet knappt hur man beter sig. Slips eller inte slips? Blomma eller inte blomma? Var sitter man? Ska man skänka pengar? Hur mycket?

De vardagliga, värdsliga detaljerna är kanske min räddning för att mota det jobbiga och obehagliga undan?

Denna gång var det Anders Ekman. Sekreterare sedan många år i Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran. För oss alla verkade han frisk och vital vid årsmötet den sista mars. Protokollet kom i början av april. En månad senare hade han lämnat oss.

En stor folkbildare, en ödmjuk, mentorslik person som alltid såg möjligheter. Saknaden är stor.

Offentliga resurser i demokratins tjänst?

I Riksdagsvalet hade de en ledamot som for runt och företrädde deras åsikter. Skattebetalarna betalade. Men de kom inte in i riksdagen när det väl var val.

I Europaparlamentet hade de en ledamot som i och för sig inte gjorde så mycket. Skattebetalarna betalade. Men de kom inte in i parlamentet när det väl var val.

Principiellt tycker jag Fi borde fundera en extra gång innan de använder sig av ytterligare en avhoppad ledamot. Det borde vara folket som väljer och inte enskilda ledamöter som byter parti.

Sedan är det ingen tvekan om att Fi skulle vara bra att ha i både riksdag och parlament. Men vem ska avgöra det? Väljarna, tycker jag.

Framgång för vem?

Ja knappast för s och m. Men kul för mp!