Stockholmslaterna sitter i
Med Fanny hos en kompis skulle flera saker göras. Nr 1: Hitta soprummet. Sprang ut bakom huset och letade soprum. Villan mitt emot är det inte, inte heller det lilla huset BAKOM staketet. Återstod ett hus med en dörr märkt just Soprum. Detta är väl ingen konst för en erfaren kille. Tar fram lägenhetsnyckeln och inser att den inte passar ena vägen och förstås inte andra vägen. Kollar runt igen. Inga andra möjliga byggnader i närheten. Går in igen.
Tar fram nyckelknippan som hängde i ett skåp. Finner en nyckel som kan passa samt några omöjliga som får följa med ifall om att. Testar nyckeln i dörren utan framgång. Testar några av de omöjliga också. Nej!
Tänker bryta ihop, knacka på hos grannen och fråga var jag ska slänga soporna. Man är väl inte bara erfaren, man har ju mål i mun också. Men så kommer ödets nycker över mig, jag känner på dörrhandtaget. Dörren går upp. Den var aldrig låst! Den är aldrig låst! Varför? Jo, för vi befinner oss i Råneå! Naturlagen som sägger att soprumsdörrar alltid är låst gäller inte i denna by!
Jag tycker generellt det är konstigt att låsa soprum. Vad vill man skydda? Ska någon sno mina gamla bananskal, huwa! Eller är man bara rädd att få in uteliggare? Är alternativet att sova i ett soprum så tycker jag de gott kan få göra det hellre än frysa ihjäl.