Peters blogg

Och, som ett bevis på Karolinas kommentar i förra inlägget, trots installerat NIX så ringde Vattenfall igår och erbjöd ett lägre elpris men bundet i ett år. Säljknep, så jag sa nej. De frågade om de kunde återkomma om en månad när jag vet mer. Säljknep, så jag sa ja...

Halkade in på aftonbladet.se:s test om jag är klimatsmart. Otroligt snyggt upplagt med ett antal frågor. Jo, jag kan kanske duscha lite kortare tid. Energilampor har jag redan och visst kan jag torktumla en gång mindre per vecka.

Tada! Nu har jag en egen jordglob publicerad på aftonbladet.se! Med övertexten: "Här är läsarna som gjort testet och minskat sina koldioxidutsläpp".

Vänta ett tag... Jag har ändå bara gjort ett test. Inga vanor är förändrade än. Och här tar vi ingen hänsyn till att jag varje vecka flyger minst en gång, ofta fler.

Av denna sedelärande historia drar vi, som vanligt, slutsatsen att information inte räcker för att ändra ett beteende. Det är tillgång och pris som styr detta. Förbjud tomater i januari och lägg på skatt på flygbränslet. Då kanske beteendet ändras.

Kritik har kommit att Persson skulle få tala ut oemotsagd i svt:s dokumentär. Oemotsagd? Ja det kan ju finnas en och annan som bara sett dokumentären och sedan inte läst en tidning, inte sett ett nyhetsprogram, inte kollat någon blogg och ej heller lyssnat på radio. Visst kan det vara på så sätt. Men allvarligt talat... oemotsagd?

Inköpt idag:
En bärbar telefon (på den nuvarande syns inte vem som ringer)
En rakapparat (så jag kan minimera min packning ytterligare)
Ett tiopack CD-skivor (tänkte spara alla foton jag tar på ett säkert ställe)
En säng, två sängbord och hylla till dockhuset (lugn, det är Fannys)
Fanny gav dessutom en mugg med ett hjärta och texten: "Till min kära pappa". Känns som ett bra tecken.

Besöket hos farmor gav dessutom, förutom den sedvanliga glädjen:
Middag med fiskbullar (Fanny åt två portioner med god aptit)
Påfyllning av spolarvätska (min mamma har alltid ett stort lager av detta ifall det skulle behövas)
Kontroll av oljan och andra vätskor (inte min styrka, men allt visade sig vara ok)

Läser boken "Bakom Mona Sahlin" från 1994. I sidan om medverkande anges följande personer jobba bakom Göran Persson: Per Nuder, Leif Pagrotzky, Jan Larsson och Jan O Karlsson. Känns de namnen bekanta? Ja - för alla blev ministrar eller statssekreterare under ministern Persson. Det gäller att hålla sig nära vinnarna...

Vilka namn döljer sig bakom Mona Sahlin? Jo, Mikael Romero, Lena Thulin och Sussie Larsson. Känner vi igen dem? Nej, inte jag. Men kanske ska vi hålla utkik efter namnen?

Igår landade planet från Bryssel på Bromma kl 11.20. Taxi till lunchdebatt om EU:s alkoholpolitik mellan socialutskottets ordförande Kenneth Johansson, EU-parlamentarikern Åsa Westlund samt några till. Åsa var lysande! Kul att vi har socialdemokrater i parlamentet som kan alkoholfrågan!

Efter detta var det dags för lunch med en riksdagsledamot och min kollega Bosse. Ett otroligt intressant möte som jag fick avbryta för att ta mig till CAN. Insåg försent att CAN ligger rätt långt från Riksdagen. Fick springa. Redan sen. Sprang än fortare. När jag sprang förbi Åhléns fick jag ett sms från Helene om att jag gärna fick köpa melodifestival CD:n. Tror inte det tänkte jag och flåsade vidare.

Svettig kom jag försent in på AN för ett mindre bra möte. Efter mötet bil till Essingen med Kjell-Ove, som köpt en likadan bil som jag. Där skulle jag skriva ett svar på det förslag till alkoholstrategi som EU-parlamentet ska behandla. Fick jag göra det i lugn och ro? Nej, för jag hade rätt mycket att stämma av med mina kollegor. Kanske har vi knäckt FNV-budskapet?

Var på det offentliga firandet av att EU fyller 50 år.

Köade med Barbro Hedvall från DN. Försökte lansera en teori om att det är regeringars och EU-parlamentarikers brister i att lyssna på medborgarna som gör att kommissionen nu ska komplettera institutionerna med folkets röst på en gång genom seminarier och annan kommunikation.

EU-ministern Cecilia Malmström hälsade på mig med uttrycket "Alla är här", om än hjärtligt.

Fantastisk körsång. Sex talare. Ständigt närvarande John Chrispinsson moderator. Förutom Malmström talade även Margot Wallström och Carl Bildt.

Denna Carl Bildt. Han låter verkligen som Carl Bildt. En exakt kopia av sig själv. Ingen kan uttrycka sig som honom. Unikt! På frågan om det finns en bortre gräns för EU sa han bl a att Marockos ansökan för några år sedan besvarades med ett tack- men nej tack samt en atlas. Och i norr har isbjörnarna ännu inte bildat något stat. Fantastisk humor!

Mona som ny partiledare. Kändes stort, kändes högtidligt, kändes som att Sverige blir ett bättre land på jämställdhetsfronten. Visar också att verkligheten oftast överträffar dikten. Vem skulle kunna skriva en historia som innehåller hennes story? Vem skulle komma på att slänga ut någon i kylan, ta tillbaka henne och sedan låta henne bli det hon skulle blivit för elva år sedan?

Visade Fanny boken från 1995 som heter "Bakom Mona Sahlin". Handlar om sossarnas valrörelse 1994, då de skulle ta tillbaka makten. Fanny sa direkt på bilden på bokomslaget: Där är Mona men är inte hon bredvid Anna som blev mördad? Och visst var det så 1994 att de två var nära vänner. Vidare såg vi en bild där Mona Sahlin tittar i en DN och ser Carl Bildt. Fanny: "Det där är ju Carl Bildt!".

Allt är sig likt men ändå så olikt. Folket fanns där och då och här och nu. Men så mycket har förändrats. Då användes inte internet och knappt mobiltelefon. Bara en sån sak...

Förra veckan när vårsolen kikade fram i Råneå fick jag rapport på rapport om vilket härligt väder det var i Stockholm. Vinterrocken stannade kvar och jag for ner. Vad mötte mig? Kall kyla och snöblask.

Är nu i Bryssel. Äntligen riktig vår! Här har ätits glass utomhus i mars för något år sedan. Men... regn, rusk, kyla. Sa optimistiskt till Mona som är med mig: Det bli nog bättre väder imorgon. Men hon hade läst väderprognosen (något jag väldigt sällan gör - av princip) och kunde avslöja att så icke är fallet.

I helgen utbildade jag och Sofia 18 personer från Norr- och Västerbotten inför folknykterhetens vecka. En bra utbildning där deltagarna verkligen vill göra bra arrangemang under veckan i maj, 14-17 maj. Jag hade räknat ut att vi, i princip, har fördubblat antalet arrangemang under veckan sedan 2003. Från 100 till 200 st, från 48 utskick till 87 st. Vilken resa!

Och nu reser vi runt på turné för att höja kvaliteten, få än fler arrangemang och inspirera till nya grepp. Öjebyn i lördags, Övik i måndags, Umeå till helgen och Stockholm med hela Mälardalen den 21 april.

Fanny åker taxi till skolan, sk skolskjuts. Hon åker redan kl 7 eftersom resan samordnas med två andra elever i en annan by. Tidigt kan man tycka.

Idag skjutsade jag henne (har ju ny bil). Jag mötte, på de 1,5 mil vi talar om tur och retur, tre taxibilar med elever samt tre skolbussar. Dessutom elever som stod utanför sina hus och väntade på skjuts. Här krävs också lite logistik.

Skolskjutsen är helt klart ett viktigt politiskt instrument som möjliggör att människor även kan leva i glest bebyggda områden. Långt ifrån SL:s tunnelbanestrul och pendeltågselände.

Målet för veckan var ju att köpa gardiner och en bil. Båda är nu avklarade även om gardinerna inte är uppsatta.

Vad gäller bil blev det en Peugeot 307 1,6 XT med något så läckert som automatväxel! Har kört lite med den idag och den känns mycket bra. Hoppas nu bara inte att det är ett mpndagsexemplar... Men en ägare sedan 2003 talar väl ändå för att den fungerat bra. En bonus var att han som sålde bilen gick i samma klass som mig i nio år. Kul att ses igen över ett bilköp!

Så kom då den väntade artikeln om att det ironiskt nog är de som var för euron mest (dvs Stockholmarna) som också tjänat mest på att vi inte infört euron (eftersom räntan varit lägre än Euroländerna).

Ingen reflektion över att resultatet för ja-sidan i euroomröstningen var över 40 %, dvs fler än 4 av 10 svenskar var för euron. Inte bara Stockholm, där det var tyo 6 av 10.

Ingen reflektion över att de som röstade ja till euron kanske gjorde det av andra skäl än att de personligen skulle tjäna pengar på det. Tänk om människor vill samhället väl? Tänk om de som röstade ja till euron gjorde det för att EU som projekt växer av en gemensam valuta. För att de trodde att alla i EU tjänar på en gemensam valuta. Vare sig de bor i Jämtland eller i Bulgarien. Utan euro blev det tydligen Stockholmarna som tjänade mest. Med euron kanske även glesbygden tjänat på lång sikt?

Så här är det alltid när regeringen lägger sin budget. Genast tabeller med "Så här mycket tjänar du!". I tabellerna ser man aldrig hur mycket vi tjänar på att biståndet höjs till en procent av BNP.

En TV-licens med "frivillig" anmälningsplikt kommer alltid att ha free riders som nyttjar systemet. Lösningen är mer kontroll, attitydförändringar eller att vi inser att TV är lika vanligt i Sverige som rätten till sjukvård eller bra vägar att gå på. Mot skattefinasiering har unisont hörts argument som att politikerna då skulle kunna ändra vid varje års budget. Långsiktigheten och oberoendet för SVT skulle rubbas. Debatten luktar politikerförakt.

Finns det inte en ironi i att vi lägger vår makt i politikernas händer när det gäller hela stadsbudgeten med allt vad där ingår men vi litar inte på att de ska kunna hantera SVT (som för övrigt har en egen styrelse)? Det är klart att de kan halvera budgeten för SVT, men vilken politiker vill ta den striden med folket?

Tre veckor har gått sedan jag sist var i min lägenhet i Råneå. Imorgon är det dags igen. Har en hel hög arbete där utredningar och grävjobb ska göras. Men också en lång lista på saker jag ska göra privat. Försöka köpa en bil t ex, liksom gardiner.

Sammanfattning av de tre veckorna:
Antal utlandsvistelser: 2 (Marocko och Belgien)
Antal styrelsemöten: 2 (Bostadsrättsföreningen och Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran)
Antal besök i Riksdagen: 2 (en föreläsning för Alkoholpolitiskt Forum i Riksdagen samt ett personligt möte)
Antal besök med andra politiska makthavare: 2
Antal politiska arrangemang: 1 (var igår på Moderaternas kommunarrangemang i Örebro)
Övriga svenska orter: 1 (Jag och Fanny hälsade på moster Barbro i Flen)
Övriga ideella engagemang: 3 (höll i en samtalskväll på Svenska Sällskapet, stämde av bokslut för min brf med HSB samt transporterade, som revisor, ekonomipärmen för IOGT-NTO i Sollentuna)
Antal tillfällen ensam med de två barnen: 2 (en eftermiddag och en kväll)
Antal kvällar med show: 2 (igår Lena + Orup, ikväll finalen i Globen)
Mingel: 2 (Nya Accent och Våra Gårdars årliga tillställning)
Antal motionstillfällen: 0 (men jag fick mig en rejäl promenad i Bryssel och Marocko)
Antal inställda gig: 2 (en middag i Bryssel samt en lunch med min eminenta adept
Antal personalinfo: 1 (om kongressen i Uppsala som närmar sig)

Ikväll Globen, imorgon Råneå

Ikväll vann Sverige över Finland i fotboll med 3-0. Detta bådar gott inför kommande VM. I samma cup kommer de att möta två av de tuffaste lagen i VM, Kina och USA.

Tänk vad kul om Sveriges fotbollslandslag kunde avancera från nuvarande världsfyra till att vara bland de tre bästa!

Lyssnade för några år sedan till dåvarande förbundskaptenen, Monika Dominski Lyfors, kring hennes ledarfilosofi. Lysande, och det dröjer innan vi får höra samma snack som med Zlatan.

I Stockholms tunnelbanor spelas det ofta musik. Ibland är det bra, som den unga tjejen som spelar klassisk musik på sin fiol. Ljuvligt. Ibland är det dåligt. Ibland växer repertoaren. 1999 kunde man se några latinamerikaner spela panflöjt. Nu när de spelar är de flera stycken, har ljudanläggning och säljer CD-skivor.

Men hur bokar de in dessa spelningar? Aldrig ser man två artister stå och gräla på varandra över vems tur det är. Men ändå byts det under dagen... I Bryssel såg jag idag i tunnelbanan en skylt med en musikalisk notsymbol. Där var det tillåtet att spela.

Läste härom dagen att några personer på en arbetsplats i Stockholm klagat eftersom samma gäng spelat samma låtar utanför i tre veckor. Nu ville de ha ombyte för de som spelade hade så begränsad repertoar.

Åt lunch idag på restaurangen för Musikinstrumentmuseet. Den ligger på sjätte våningen med en fantastisk utsikt över Bryssel. Man ser Atomium i Fjärran. Borden var reserverade men vi fick plats ändå. Godast var efterrätten Dame Blanche. Chokladsåsen på sidan om och grädden likaså. Cést bon!

Ikväll blir det middag med två personer från Gustav V:s Minnesfonds nätverk. De vill veta vad IOGT-NTO egentligen gör i Bryssel. 

Man är ju rutinerad. Har varit i Bryssel förr. Packar alltid med paraplyet. Man vet att det regnar ofta. Så också idag.
Men så blåser det också. Väldigt kraftigt. Paraplyet viker sig snabbt efter det kommit upp över huvudet. Då vet man, rutinerad som man är, att det är bäst att inte ha paraplyet uppfällt, man har det ledigt i handen.

Man känner sig som best of the best. Jag hade paraplyet med mig men hade vett nog att inte fälla upp det. På gatan syns tre kategorier. De blöta utan paraply, de blöta som kämpar med paraply i blåsten samt the best of the best. Vi som är blöta men har vårt paraply i handen. Vi är inte många. Men vi ser på varandra med menande blickar...

Såg ikväll Dreamgirls på bio i Bryssel. Var som en blandning av the Committments och en enda lång musikvideo. Men den var bra. Handlade om tre tjejer som sjungit ihop sedan de var barn och får chansen att bli professionella. Då hopar sig problemen med skumma typer och svek.

För övrigt fick jag äta sockrade popcorn. Och toaletten bevakades ikväll inte av en utan två kvinnor. Ni det de som sitter utanför toaletten och tar betalt. 0,30 euro.

Kan verkligen slå ett slag för att resa i Marocko med barn. Åtminstone Agadir, Marrakech och Essaouira
- Är tryggt, säkert och vänligt
- Försäljarna är inte alls så påflugna som i tex Egypten
- Eftersom det inte dricks lika mycket alkohol finns fler alternativ till alkoholfria drycker, t ec Poms, en läsk med äppelsmak

Sedan var det kul med ett land där allt stod på franska och alla talade franska. Men inte lika snabbt som fransmännen, utan så jag förstod en hel del.

Noterar att skatteutskottet bordlade frågan om sänkt ölskatt. Bra även om de förstås borde avslagit ärendet på en gång. Men det är väl ett politiskt spel där ansedda politikers ansikten ska räddas.

Ironi att ett antal riksdagsledamöter motionerar mot sin regering. Oppositionen kan ta det lugnt när de egna gör grovjobbet, känns det som.

Nåväl, Kristdemokraterna samt folkhälsovännerna Reinfeldt och Borg kan man lita på i slutänden. Åtminstone för nu.