Peters blogg

På färjan dansade vi till ett liveband vars sångare sjöng som Eros Ramazotti. Kändes surrealistiskt att vi, under parerande av vågorna, befann oss på ett dansgolv där alla möjliga konstellationer dansade. Det var det äldre paret, det var mannen i kavaj som inte dansat på flera år, ett äkta brudpar med vit brudklänning, Svetlana - en mycket berusad kvinna, en Woody Allen-liknande intensivt dansande man, de två unga killarna, barnen som studsade fram och tillbaka samt tjejen i högsta klackarna och smalaste kjolen.

Kändes lite som Friskis och Svettis utifrån att alla verkligen kunde vara där och dansa. Det spelade ingen roll hur man var klädd eller såg ut. Det spelade ingen roll om man kunde dansa. En vacker syn på sitt sätt.

Nu känner jag träningsverken efter all rörelse i helgen med bl a dans och promenad. Härligt!