Fanny har en e-post!

I förra veckan skapade vi Fannys första e-postadress. Hon var så stolt och glad. Och tänk nu kan jag mejla med henne. Känns nästan lite overkligt...

Svårt finna påskägg utan godis

Förra året fick Fanny ett påskägg med olika saker i. Inget godis. Kändes bra. I år stod ICA i Råneå till buds och det blev traditionellt påskägg med godis. Det roliga stod i att hon även gjorde i ordning två ägg till sina syskon.

Väl i Stockholm ville jag ha tag på två påskägg utan godis. Gick in på ICA. Fanns bara färdiga påskägg fyllda med godis. Gick in på Pressbyrån. Samma sak där. På Daglivs slutligen fanns både fyllda och ofyllda. Köpte snabbt två ägg och fick sedan leta grejer till. Det gick bra och verkade uppskattat på sin slutgiltiga destination.

En bra dag för två glada konsumenter

Inköpt idag:
En bärbar telefon (på den nuvarande syns inte vem som ringer)
En rakapparat (så jag kan minimera min packning ytterligare)
Ett tiopack CD-skivor (tänkte spara alla foton jag tar på ett säkert ställe)
En säng, två sängbord och hylla till dockhuset (lugn, det är Fannys)
Fanny gav dessutom en mugg med ett hjärta och texten: "Till min kära pappa". Känns som ett bra tecken.

Besöket hos farmor gav dessutom, förutom den sedvanliga glädjen:
Middag med fiskbullar (Fanny åt två portioner med god aptit)
Påfyllning av spolarvätska (min mamma har alltid ett stort lager av detta ifall det skulle behövas)
Kontroll av oljan och andra vätskor (inte min styrka, men allt visade sig vara ok)

Bil och gardiner inköpta

Målet för veckan var ju att köpa gardiner och en bil. Båda är nu avklarade även om gardinerna inte är uppsatta.

Vad gäller bil blev det en Peugeot 307 1,6 XT med något så läckert som automatväxel! Har kört lite med den idag och den känns mycket bra. Hoppas nu bara inte att det är ett mpndagsexemplar... Men en ägare sedan 2003 talar väl ändå för att den fungerat bra. En bonus var att han som sålde bilen gick i samma klass som mig i nio år. Kul att ses igen över ett bilköp!

Tre veckor lider mot sitt slut

Tre veckor har gått sedan jag sist var i min lägenhet i Råneå. Imorgon är det dags igen. Har en hel hög arbete där utredningar och grävjobb ska göras. Men också en lång lista på saker jag ska göra privat. Försöka köpa en bil t ex, liksom gardiner.

Sammanfattning av de tre veckorna:
Antal utlandsvistelser: 2 (Marocko och Belgien)
Antal styrelsemöten: 2 (Bostadsrättsföreningen och Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran)
Antal besök i Riksdagen: 2 (en föreläsning för Alkoholpolitiskt Forum i Riksdagen samt ett personligt möte)
Antal besök med andra politiska makthavare: 2
Antal politiska arrangemang: 1 (var igår på Moderaternas kommunarrangemang i Örebro)
Övriga svenska orter: 1 (Jag och Fanny hälsade på moster Barbro i Flen)
Övriga ideella engagemang: 3 (höll i en samtalskväll på Svenska Sällskapet, stämde av bokslut för min brf med HSB samt transporterade, som revisor, ekonomipärmen för IOGT-NTO i Sollentuna)
Antal tillfällen ensam med de två barnen: 2 (en eftermiddag och en kväll)
Antal kvällar med show: 2 (igår Lena + Orup, ikväll finalen i Globen)
Mingel: 2 (Nya Accent och Våra Gårdars årliga tillställning)
Antal motionstillfällen: 0 (men jag fick mig en rejäl promenad i Bryssel och Marocko)
Antal inställda gig: 2 (en middag i Bryssel samt en lunch med min eminenta adept
Antal personalinfo: 1 (om kongressen i Uppsala som närmar sig)

Ikväll Globen, imorgon Råneå

Bio i Bryssel

Såg ikväll Dreamgirls på bio i Bryssel. Var som en blandning av the Committments och en enda lång musikvideo. Men den var bra. Handlade om tre tjejer som sjungit ihop sedan de var barn och får chansen att bli professionella. Då hopar sig problemen med skumma typer och svek.

För övrigt fick jag äta sockrade popcorn. Och toaletten bevakades ikväll inte av en utan två kvinnor. Ni det de som sitter utanför toaletten och tar betalt. 0,30 euro.

Nya utmaningar

Igår bakade jag och Fanny kanelbullar inför morgondagens kalas. Har inte gjort det sedan hemkunskapens tid så det var en rejäl utmaning. Efter de balkanska järparna var de något att bita i.

Idag däremot så var inte utmaningen de riksdagsmän jag varit i kontakt med, eller EU-parlamentariker, eller tjänstemän i den politiska sfären. Nej den verkliga utmaningen var att sätta ihop MIO-stolarna som kommit idag. Bordet var en baggis, men stolarna...

Efter IKEAs enkla instruktioner kom en variant där ihopsättandet syntes på fyra teckningar. Inga svårigheter nämndes som vilken sida som ska vara in, höger eller upp. Eller var på stolsitsen ramen ska sitta. Mios manualer går fetbort, som en tidigare anställd på dataavdelningen skulle sagt.

Kryddiga järpar på lördag

Fanny har, förutom sedvanligt fika, beställt någon sorts kryddiga järpar till sitt kalas på lördag. Desperat sökte vi igenom alla matbutiker i Råneå (2 st!). Ingen hade kryddan som ska i och köttfärsen skulle igår bli gammal. Det stod det på bäst-före-lappen.

Tack vare en hjälteinsats av Rita kom kryddan fram och jag kunde steka järparna under senkvällen. Vad kryddan heter? Ja, egentligen är det väl färsbiffen som heter så. Gammalt recept från Balkan. Cevapcici.

Imorgon - The Ark

Vem annars?

Vad är väl en lägenhet? -forts av Samlingsplatser i tiden

Samma tema dök upp när jag nu skulle flytta till Akalla och Råneå. Men lägenheten då? Du kan ju inte sälja en så fin lägenhet! Med ett sådant läge!

Var sak har sin tid. En lägenhet är trots allt bara en världslig sak.

Alfons pappa till Bryssel

Igår kände jag mig som Alfons pappa på ett väldigt positivt sätt. Fanny hade en kompis på besök. De satt framför datorn och var inne på communityt www.stallet.se där de fixar stall och tränar hästar. Jag höll mig i bakgrunden. Lagade mat åt dem, städade lite, packade upp lite och gick till affären och handlade. Läste lite i Mios katalog. Beställde köksbord som ser ut så här fast med vita ben:
Kvadrat

Men nu bär det av till Bryssel för tre dagars introduktion av vår politiske assistent och del arbete med EU:s alkoholstrategi. Det gjorde i alla fall inte Alfons pappa - i alla fall inte vad vi vet.

Stockholmslaterna sitter i

Med Fanny hos en kompis skulle flera saker göras. Nr 1: Hitta soprummet. Sprang ut bakom huset och letade soprum. Villan mitt emot är det inte, inte heller det lilla huset BAKOM staketet. Återstod ett hus med en dörr märkt just Soprum. Detta är väl ingen konst för en erfaren kille. Tar fram lägenhetsnyckeln och inser att den inte passar ena vägen och förstås inte andra vägen. Kollar runt igen. Inga andra möjliga byggnader i närheten. Går in igen.

Tar fram nyckelknippan som hängde i ett skåp. Finner en nyckel som kan passa samt några omöjliga som får följa med ifall om att. Testar nyckeln i dörren utan framgång. Testar några av de omöjliga också. Nej!

Tänker bryta ihop, knacka på hos grannen och fråga var jag ska slänga soporna. Man är väl inte bara erfaren, man har ju mål i mun också. Men så kommer ödets nycker över mig, jag känner på dörrhandtaget. Dörren går upp. Den var aldrig låst! Den är aldrig låst! Varför? Jo, för vi befinner oss i Råneå! Naturlagen som sägger att soprumsdörrar alltid är låst gäller inte i denna by!


En mexikan i Råneå!

Min lunchjakt gick vidare under fredagen. Dags för "Tapa Chuca". Kliver in. En man sitter ensam och äter dagens lunch. Maträtten är Kycklingklubba och ris med mexikansk touch. Jag överväger att vända då jag inte gillar mat som innehåller kladdiga ben. Men något håller mig kvar. Miljön, som går i mexikansk stil, och lugnet.

Den ensamme ägaren kommer fram, beskriver maten han har med sådan kärlek att det inte går att stå emot. Här talas inte om kycklingklubba och ris. Här talas om kyckling med speciell kryddblandning, serverat med ett speciellt ris och toppat med en mexikansk sås och färsk sallad. Före det en tallrik av salladsbordet. Han kommer med maten till bordet och serverar kaffe efteråt. Och Cola Light var inget problem.

Hit blir det återbesök! 

Melodi nr Luuk får alltså min röst

Kvällens melodifestival följde samma mönster som tidigare år, men i kväll verkar det ha varit svårt att hitta några artister som på allvar är aktuella. Alla kändes som  veteraner eller andrahandsval. Vad sägs som Tommy Nilsson, Anna Book, Uno & Irma, Elin Lanto, Addis Black Widow och Andreas Lundstedt. Vi har hört dem förut, men det var länge sedan. Nya hoppet Sophia gick förstås inte vidare och paret med finstämd visa var ju fin men jag har redan glömt bort deras namn.

Ja programledaren, Luuk, är ju lika bortglömd han med sedan han sa god natt till hela Sverige. Men här hände något. Det var en Luuk i toppform! Påminde om fornstora dar! Kortsnuttarna innan varje låt var ju lysande humor med honom som motor. Fotografierna likaså.

Luuk är tillbaka. Ser fram emot några sena kvällar med Luuk framöver!

Ingen light - ingen latte

Kort om tid. In på caféet i Råneå för en snabblunch. Visste sedan tidigare att detta inte är stället man går till för en café latte. Här dricker man svart kaffe, möjligen med en svätt kall mjölk och socker. De säljer tom gårdagens bröd lite billigare än dagens, för den sparsamme kan jag tänka. Även om logiken säger att de då säljer mindre av dagens, vilket tvingar dem att sälja gårdagens imorgon också. Med lite mindre förtjänst. Nåja, inte gå igång på sådana teorier.

Två varma mackor fanns det att välja mellan. Den klassiska med skinka och ost. En mer vågad med mozzarella och salami. Beställer den vågade mackan och en cola light. Får besked om att de inte har någon lightdryck alls. Budskapet levererat lika självklart som att solen är gul. Jag tar en Trocadero och minns att jag gjorde samma val när jag var här sist. Tänker att läsk inte håller i längden.

Känner mig skeptisk...

Den varma mackan levereras snyggt upplagd med fräsch sallad. Ljuvlig smak! Jag är såld. Skepticismen är som bortblåst. Hit kan jag gå fler gånger! Men inte varje dag. (stirrade för övrigt dreglande på semlorna som var nybakta. Kanske, kanske blir det en sådan någon dag. Eller för att tala klarspråk: Det blir en sådan nästa gång.)

Det man inte tänker på

Första bloggen från Råneå. Sitter vid Fannys minibord på en ministol. Har inget köksbord än... Verkar inte göra något, för middagen blev succé från Fannys håll. Inget är som vanligt. Minibord och kalla köttbullar med potatissallad. Badkaret invigt och godkänt.

Har funderat på logistiken med nya lägenheten i många veckor. Missade ändå två väsentliga saker:
1) Det finns ju inga lampor i lägenheter. Så nu sitter jag här i skenet av spislampan.
2) Hade beställt bredband from 1 februari. Smart idé men bredbandskabeln kommer med flyttlasset imorgon eller på lördag.

Sedan fattades förstås alla andra basicsaker, så Fannys mormor förbarmade sig över oss och lånade ut en kastrull. Hon skickade med lite pulverkaffe till mig. Snällt!

Flyttlasset har gått!

Lådorna är packade. Det sista skräpet är slängt. Flyttfirmans personal är mina hjältar!

Inte bara har de släpat soffan, bokhyllan och sängen nerför gamla trappor från 1930-talet och en lika historisk hiss. De har också lagt ett otroligt pussel. När min säng stoppades in i flyttlasset högst upp i den 4,40 m höga lastbilen så bildades en rak vägg med alla mina möbler. Fantastiskt!

Nu hoppas jag bara att jag får hylla dem lika mycket när flyttlasset är i Råneå på fredag eller lördag...


Hur många kartonger kan det bli?

Har nu packat flyttkartonger hela helgen och hela eftermiddagen. Det verkar aldrig ta slut. När jag packat allt porslin hittade jag ett utrymme i köket där det fanns formar och skålar. När de var nerpackade visade det sig att jag har en glaskastrull i grytskåpet. Lite har jag kastat men det mesta kan ju vara bra att ha.

Flyttfirman sa en kartong per kvadratmeter. Nu när jag tror jag är färdig har det gått åt 33 kartonger. Lägenheten är på 34! På onsdag går flyttlasset...

Revision - promenad - libanesiskt

Slutade jobbet vid 15 för att tllsammans med min revisorskollega revidera min IOGT-NTO-förening inför årsmötet. Promenerade sedan till stan. Gick förbi Centralen där det var mycket folk. Förstod att Fuglesang var i närheten. Gick in en snabb vända och såg och hörde honom prata ryska på scen. Därefter libanesisk måltid på en fantastisk restaurang. Vi serverades bl a mycket goda pajer.Sorter som kyckling, spenat, skicka och köttfärs. Mums. Nu börjar Let's Dance!

Det är ett lotteri...

Att resa med SL är verkligen ett lotteri, som någon sa i ett nyhetsinslag i julas. Man vet aldrig när nitlotten slår till eller för den delen vinstlotten. I morse gick tunnelbanan hur smidigt som helst. Glad men trött gick jag mot buss nr 1 vid Fridhemsplan. 10 minuter stod det på infotavlan. Jag väntade säkert 15 minuter. Var jag ensam? Skulle inte tro det. Mängder av människor bevittnade under dessa minuter fem bussar som kom med texten "Ej i trafik". Sedan fick jag ett sardinburksutrymme i mitten av min buss och kom lycklig, glad och intryckt till Essingen!

Tidigare inlägg Nyare inlägg