Fem skäl till varför det är bättre att bo i Luleå idag än för åtta år sedan

Under de åtta år jag bott i Stockholm har mycket hänt i Luleå. En tydlig utveckling till det bättre har skett och den kommun som jag förr tyckte var för liten utvecklas nu snabbt.

1) Numera finns flera olika restauranger. Etiopiskt, sushi, thailändskt och italienskt.
2) Kulturhuset invigs i januari. Nu ska även Luleå få konserter och kulturarrangemang värda namnet.
3) E4:an har fått mitträcken nästan hela sträckan Piteå-Luleå-Råneå. Känns helt klart mycket säkrare att köra bil där.
4) IKEA invigs i december i Haparanda. Bara 12 mil dit (8 mil från Råneå). Och då är man i princip i Finland och kan använda Euro...
5) Efter åtta år av interna stridigheter har Socialdemokraterna äntligen fått ordning på politiken. Egen majoritet i senaste valet ger stabilitet framöver

Hur svårt är det att öppna flygplansdörren?

Landade just i Luleå. 0 grader Celcius. Brr... hösten är här.

Däremot bevittnade jag just en mönsteröppning av flygplansdörren. Ni vet, planet landar, lampan med säkerhetsbältet släcks och en minut senare öppnas dörren. Vi går ut. Har landat 10 minuter före tidtabell vilket innebär 40 minuters väntan på flygbussen...

Annat är det vid de flesta flygningar jag gjort de senaste åren. Planet landar, några ställer sig upp i gången utan att bli tillsagda, lampan med säkerhetsbältet släcks, alla ställer sig upp i gången, alla står i gången, mobilsignaler piper till överallt, folk står fortfarande i gången, några börjar muttra, några sätter sig ner men den rackarns dörren vill inte öppna.

Vi har att göra med ytterst kompetenta människor. De kan ta ner ett plan på ett säkert sätt, de kan få planet till rätt gate och dessutom få bagaget från planet till rätt bagageband. De är trevliga. Men de kan inte få upp flygplansdörren. Och det verkar inte vara typiskt svenskt. Detta händer i London, Bryssel, Paris, Istanbul, Peking. Ja jag skulle till och med påstå att det är ett globalt problem. Hur svårt kan det vara att öppna en dörr?


Miljö är inne så det gäller att se rätt film...

Skulle se miljöfilmen med Al Gore i söndags. Jag och fyra andra ensamseende för att se filmen smög sig in på Sergel. Filmen hette "The Planet". Många bilder av hur världens miljö förstörs såg jag men inga lösningar. Förresten såg jag ingen Al Gore heller...

Läste sedan i Accent en recension av filmen där det stod att "The Planet" var den sämre av två aktuella filmer. Den andra filmen, "En obekväm sanning", var bättre. Inte minst Al Gore var inspirerande...

Jag såg alltså fel film! Typiskt, eftersom tiden i livet är knapp och många filmer verkar bra. Inte minst "Thank you for smoking".

Poker ikväll...

Ikväll är det åter dags för poker. Hoppas på vinst, även om det var längesedan... Hoppas förstås även att Anton inte kommer så långt. Han gav dock några tips häromdagen som jag uppskattar...

Jag tror inte man kommer att få beställa sprit på nätet!

I tisdags var det sk hearing i EG-domstolen i målet som rör distanshandel av alkohol. Ska man få beställa sprit via nätet? Jag var på plats för lyssna in domstolen. I media efteråt kunde man läsa att advokaten till Rosegren (han som beställt alkoholen) trodde målet var kört för Sveriges del. Klart han tycker det. Det har han ju betalt för att tycka som advokat. Vore högst märkligt annars.

Det var en mäktig känsla när alla reste sig upp medan de 13 domarna vandrade in iförda röda domardräkter. Åtminstone tyckte jag det. Den ständige ungdomen Robert Damberg var inte lika imponerad...

Advokaterna förde upp skäl som att det var tungt för Astrid, 85 år, att bära in all alkohol över gränsen och mycket av deras anförande kändes plumt och fånigt. Han blev tom tillrättavisad av domaren. Svenska regeringen företräddes av riksåklagaren Karin Wistrand, som gjorde ett mycket bra anförande. Den norska regeringens företrädare fick inte tala norska. Norge är ju inte med i EU och därmed är inte norska ett officiellt språk. Istället höll hon ett shakespearinspirerat tal till folkhälsans väl. Underbart!

Nej, än är inte fallet avgjort. Generaladvokatens yttrande väntas om minst tre månader och dom om ytterligare minst fyra månader.

Vad betydde Caesar?

Igår avslutade jag en fyrologi (Vad heter det egenligen när en bokserie har fyra delar?) om Julius Caesar. En rad fantastiska böcker av Iggulden om romaren som blev mördad för att hindra att republiken skulle falla. Mördarna misslyckades. Caesar var aldrig kejsare men hans systerson blev känd som kejsar Augustus.

Vad har då Caesar betytt?
- Från hans namn kommer själva titeln kejsare, tsar, kaiser
- Vi är många som kan något citat på latin. Oftast något Caesar sagt; Veni, vidi, vici, Alea iacta est eller Et tu, Brute.
- Han införde den julianska kalendern med 365 fasta dagar och en extra dag var fjärde år.
- Månaden juli är ju faktiskt uppkallad efter honom

Dessutom alla slag som inkluderade personer som vi 2000 år senare minns. Brutus, Pompeijus, Crassus, Octavianus, Marcus Antonius och förstås Cleopatra...

45 minuter skarp tid på bokmässan

Var över dagen till bokmässan i Göteborg. Skulle delta i en debatt om alkohol- och tobaksindustrins roll i världen. Rollen att på alla sätt tjäna pengar på att nya målgrupper dricker alkohol. Företrädesvis kvinnor i Sydostasien och Kina.

På slutet fick jag 45 minuter på mig att shoppanere på den stora bokmässan vindlande torg. Följande hann jag med:
- Prata med Charlotte Signal som tipsade mig vart Bankomaten fanns
- Stå i kö samt ta ut pengar i SEB:s uppställda bankomat
- Hittade en bok om en svensk EU-tjänsteman i Bryssel som mystiskt där. Kostnad 10 kr
- Vagabond sålde resehandböcker för 50 kr st. Införskaffade en om Tallin och en om Indien.
- Vagabond erbjöd också en prenumeration som jag tog. Fick en reselampa på köpet...
- Var nu på väg till Pocket Shop. På vägen fann jag gamla seriealbum. Hittade snabbt som attan två smurfalbum till samlingen som jag och Fanny håller på att upprätta.
- Vid Pocket Shop fanns erbjudande om fyra pocket för 100 kr. En bok om amerikaner, en om Pompeji och romarriket, en julhistoria och en ytterligare slank ner i påsen.
 


Hur tänker amerikanerna - egentligen?

Igår införskaffades på bokmässan nästa bok att läsa. Den handlar om hur amerikanerna är egentligen. Hur tänker de? Ända sedan jag var i New York för tre år sedan har jag fascinerats över hur ett land som på ytan är så likt Sverige kan vara så fundamentalt olikt när man funderar över saken.

De har telefonkiosker överallt, är för dödsstraff och har ett system där de politiskt väljer tjänstemän och domare. Ska bli spännande med boken. Får återkomma med en rapport.


Valet 2002 och 2006

För fyra år sedan satt jag i min nya lägenhet utan möbler. Jag jobbade fortfarande på UNF och kom hem på söndagen från en föreningsstyrelsesamling. Vi fick se moderaterna klappa ihop under Lundgrens ledning. Med honom föll också Moderaterna i Stockholm. Vi fick trängselförsök och Landstingsskatten ökade markant. Den ökade eftersom borgarna under fyra år vanskött ekonomin så mycket att de moderata revisorerna inte ville ge ansvarsfrihet!

Fyra år senare ser jag valvakan på webben i Bryssel. Lägenheten bor jag fortfarande i men arbetet är på IOGT-NTO. Sossarna klappar ihop, Reinfeldt är den stora vinnaren, Stockholm är åter borgerligt men folket verkar vilja ha trängselavgifter.

Om fyra år kommer troligen sossarna tillbaka tillsammans med Miljöpartiet i regeringen. Frågan är om jag bor kvar i min lägenhet och jobbar på IOGT-NTO?

Valet är över

Valet är över och nu kommer verkligheten inpå. Ska bli mycket spännande att se hur Alliansen kan hålla ihop. Kan nog bli svårt. Säg att högkonjunkturens topp är över och ekonomin blir sämre. Ska då familjepolitiken prioriteras ner? Hur kommer Kd att reagera på det?

På tal om Kd så förpliktar nu deras löften om att inte sänka alkoholskatten och prioritera alkoholpolitiken i EU. Jag skulle gissa (och kanske tom vet) att alliansen har väldigt låg kompetens och erfarenhet på EU-relaterade frågor. En stor del av regeringens tid går åt till EU-möten, det har vi inte hört i valrörelsen. Det är en stor risk att de driver fel frågor och gör odiplomatiska uttalanden och utfästelser. Vi får väl se...

Kulturkrockar i Europa

Årsmötet jag var på gällde Eurocare. En paraplyorganisation för 45 organisationer som arbetar för en restriktiv alkoholpolitik. Många gånger talades om värdet av kommunikation och värdet av att träffas.

Det är svårt med kommunikation. Vi talade om att välja styrelse. Någon talade om att välja Management Team. Holländaren påpekade att det minsann hette management board. Ordföranden, som är fransman, sa då att det i Frankrike heter typ administrativt råd. Genast var diskussionen igång i smågrupper. Spanska hördes högt och tydligt, norrmännen småparatde med danskarna och den tyska delegationen resonerade på tyska. Egentligen visste nog alla vad som skulle väljas, men kulturerna är olika.

Tänker vi alls som engelsmännen?

Skönt att vara i ett engelsktalande land för en gångs skull tänkte jag efter fransk- och finsktalande länder på höstkanten. Här är det mer som i Sverige. Verkligen skönt! Det är som att glida in i en brittisk deckare med murar och de speciella husen. Vem är mördaren i Westminster College?

Tills jag insåg att real brittish är riktigt svår att förstå. I Bryssel är alla lika dåliga, vilket är lättare. När jag skulle koppla upp min dator synkade inte telefonsystemen. När jag skulle ladda telefonen så hade jag glömt adaptern. Alla rum och möbler var mörka och vi bodde i studentrum där toalett och dusch var i korridoren. Sängen var för kort. Varm- och kallvatten togs från separata kranar där varmvattnet var skyltat med "Very Hot".

Överhuvudtaget är det långa texter på alla skyltar istället för symboler. Roligaste skylten: No dogs, bikes, smoking and picnics allowed!"

Åter i Bryssel

Efter en helg i Cambridge och Eurocares årsmöte, något jag får återkomma till, känns det skönt att vara i Bryssel. Åkte tåget under kanalen. Just innan tunneln ställdes klockorna fram en timme och utropen började ske på franska först och engelska sen. Härligt med kontinenten!

Tåg är ett bra sätt att resa på. Fick mycket gjort på de 2,5 timmarna som resan London-Bryssel tar. Incheckningen är lite strulig. Som ett plan ungefär med säkerhets- och passkontroll (Storbritannien är inte med i Schengen).

Väl ombord väntade jag på att de skulle kolla biljetterna innan jag insåg att jag redan visat upp dem i stationsbyggnaden...


Nu är det dags för höstens resvecka!

Imorgon börjar en vecka på resande fot med många stopp i ett antal länder. Gäller att öva upp engelskan, franskan och tyskan :-)

Fredag: Flyg till London, tåg till Cambridge. Årsmöte med Eurocare, paraplyorganisation för 45 organisationer över hela Europa som arbetar för en restriktiv alkoholpolitik.
Söndag: Tåg till London, tåg till Bryssel under engelska kanalen. Valvaka via webben på NBV:s kontor i Bryssel.
Måndag: Tåg till Luxemburg för middag med en tjänsteman på hälsokommissionen, SANCO
Tisdag: Hearing i EG-domstolen kring målet om distanshandel. Ska det verkligen bli tillåtet att beställa alkohol via internet utan att skatta? Eftermiddag tåg till Bryssel.
Onsdag: Olika möten i Bryssel. Flyg till Stockholm.
Torsdag: Stockholm hela dagen. Kurs i bostadsrättsjuridik på kvällen.
Fredag: Flyg till Göteborg över dagen. Deltagande i en debatt på Bokmässan
Lördag: Ledig och då fortsättning på kursen i bostadsrättsjuridik.
Söndag: Ledig, pillar mig i naveln

MHF:s kansli

Imorgon ska jag åka ut till MHF:s kansli. MHF arbetar med trafik och alkohol och jag ansvarar för en svensk del av ett Europeiskt projekt där bl a goda exempel inom området "Drinking & driving" ska presenteras. De borde kunna hjälpa mig...

Att besöka kontor och byggnader där olika organisationer håller till har intresserat mig i många år. Jag åker hellre till dem än träffas på mitt kontor. Att se ett kontor är som att se en central del av en organisation. En annan är givetvis verksamheten utanför kontoret. Hur ser ytan ut? Är loggan rätt uppsatt? Tas man emot vänligt? Sitter de i öppet landskap, ljusa ytor eller mörka rum? Allt det är viktigt för känslan.

Sitter MHF i ett garage? Spännande fråga som kräver ett svar...

Kanske dags för ett friår?

Såg ikväll Maria Wetterstrand på ett lysande sätt förklara Miljöpartiets politik. Nu saknar jag inte lysande beskrivningar av den politiken i min närhet, men det var en tankeställare för mig att lyssna till hennes resonemang kring friåret. Kanske kan ett friår i människans liv betyda att det går att arbeta längre?

En gång kom jag och en anställd överens om att hon skulle gå ner till 80 procents arbetstid. Det visade sig att hon fick mer gjort då än när hon arbetade 100 procent. Anledningen var förstås att hon orkade mycket mer när hon mitt i veckan fick vila upp sig.

Tåg till Mumindalen!

I Stockholms tunnelbana kan man ibland höra utropet "Tåg till Högdalen". I mina öron hörs det snarare "Tåg till mumindalen". Har dock aldrig försökt åka dit på riktigt.

Förra söndagen kom jag hem från Helsingfors. Som nykterist har jag inte problemet med att släpa iland hiskeliga mängder öl, men en färjeresa är ändå en färjeresa. Bland chokladinköp, marimekkogrytlappar och en fantastisk bok om en engelsman i Paris gjordes ett besök i Muminbutiken. Där inköptes en muminkakform till Fanny.

Igår gjorde vi så en muminsockerkaka och bjöd farmor i Luleå. Muminlyckan var total, men lite olustigt kändes det allt att bokstavligt talat skära halsen av mumintrollet. Gott var det i alla fall. Nu på morgonen har vi sett mumin på TV. Han var hel och fin och verkade på topphumör. Kanske skulle man kliva på tåget till mumindalen nästa gång?

Alltid fel kläder

Ett problem med att resa mycket är att komma på rätt kläder för rätt väder. När jag var i Bryssel i veckan hade jag för en gångs skull kommit ihåg paraplyet. Men då var det så varmt att mina jeans blev klibbiga...

I sista stund kom jag i fredags morse på att en jacka kan vara bra att ha i Luleå, och mycket riktigt. I Luleå är det kallt just nu. I alla fall jämfört med Bryssel.