Peters blogg

Jag har ju hört det i många år via UNF-kursen kring jul. Att den skulle vara så himla bra. Och IOGT-NTO-delen höll mycket hög klass. Det var som gamla UNF-tider där nya vänner fann varandra, bildning förmedlades inom både slalom och kamratstöd och maten var god.

Framförallt var mångfalden av deltagarna imponerande. Unga och gamla, nya och gamla medlemmar, dysfunktionella och icke-dysfunktionella.

När jag kommit fram till Italien var min tanke att inte åka speciellt mycket slalom. Men så visade det sig att många skulle gå skidkurs. Jag hakade på och lyckades på tre dagar lära mig rätt mycket. Jag har mycket kvar att lära men nu kan jag i alla fall åka. Och som jag åkte. Långa dagar varje dag utom en, då det regnade. Kul var det!

På lördag börjar resan till Italien. IOGT-NTO:s julkurs. Kul! Och inte så ovanligt att jag reser.

Men nu undrar jag vad jag gett mig in på. Hur tänkte jag när jag bokade in en skidresa - jag som inte åker skidor? Och hur tänkte jag när den ska ske med buss - jag som alltid flyger? Och inte verkar det finnas någon storstad i närheten av den del av Alperna som vi ska till (Dolomiterna).

Vad ska man packa? Tydligen solskyddsmedel. Vilken jacka?

Kursledningen menar att jag klarar mig om jag gillar kaffe och sol - och det gör jag ju. Så det blir säkert en trevlig jul...

Efter tio år på IOGT-NTO-rörelsens kanslier har många anställda kommit och gått. Och när någon slutar brukar jag inte bry mig speciellt mycket om det. Visst kan det orsaka tillfälliga personalrelaterade bekymmer men det är kul för den som går vidare till nya utmaningar och ingen är oumbärlig trots allt.

Men när jag läste att Lydia, vår eminente webbtrollkonstnär, ska börja på ett nytt jobb så brydde jag mig faktiskt. Det känns lite för tidigt i min värld. Mitt ego vill ju ha henne kvar! Vad tusan - allt fungerade ju så bra. Trygga hörnet rådde i samarbetet. En god och intressant kollega på så många sätt.

Ett undantag från hur jag brukar känna helt enkelt, men lycka till Lydia!

Såg just dagens Vita Huset-avsnitt till mitt träningspass. Säsong 3, avsnitt 9. Och kände igen mig...

Huvudstoryn är att CJ försöker påverka presidenten i ett antal frågor. Hon vill att Vita Huset ska informera om risken för galna kosjukan och att USA inte ska sälja vapen till ett mellanösternland som har kass kvinnosyn. Men hon får ge sig i dessa för henne otroligt värdegrundsaktigt viktiga frågor.

Sedan är det hennes uppgift att gå ut till den samlade presskåren och informera och argumentera för presidentens åsikter, trots att hon tycker olika.

Ett avsnitt som varje medarbetare på ett kansli inom ideella sektorn borde se. Ibland är man bara tjänsteman som ska ge så goda råd som möjligt men i slutänden behöver stå upp för de förtroendevaldas beslut.

 

För övrigt betalade jag i princip allt jag köpte i London med kort. Och vid varenda tillfälle fick jag slå min personliga kod. Det känns riktigt bra med de där mobila dosorna som restauranger har för kodhantering.

Kvällens besök på Byakrogen i Råneå hade inte något kodproblem. De har inte ens möjlighet än att betala med kort. Och Rikskuponger fungerar bara på Byagrillen. Suck...

I våras åt jag med Pierre i New York. Det påminde mig om när jag och Mehmet åt middag i Istanbul.

Denna gång visade det sig att Andreas och Qarin var i stan för julshopping. Så det blev lunch och uppvisande av de grejer vi shoppat. Kul!

När budgetarbetet var i hamn kände jag mig trött. Bokade därför en tredagarsvistelse i London för att inspirera mig. Tänkte träffa en kompis som fått barn men hon hade fullt upp. Det hade jag med dessa dagar.

Såg två musikaler, Thriller och Stomp. Bra båda två
Åt bl a på engelsk pub, indiskt och på en konceptrestaurang, Wagamama
Shoppade ny jacka, nya tröjor, nya byxor och två par skor
Den historiska och religiösa avdelningen bestod denna gång av Stonehenge och St Pauls Cathedral
Dessutom promenerade jag runt i flera timmar
OCH besökte Starbucks två gånger

En bra semester! Korta vistelser ger dock lite slapptid, men på resorna läste jag en hel del.

På jobbet kändes det i veckan som varit som om allting utvärderades
- Jag hade sk kvalitetsavstämningsmöte med Jenny och Per-åKe utifrån de mål som satts upp för enheten. I princip alla mål är avbockade, däremot funderar jag hur mycket djup vi når i vissa av målen. Men helt klrat bra att stämma av i slutet av året och se hur mycket en enhet kan göra!
- Riksrevisionen hade möte med mig, Anna och Kjell-Ove. Vad får staten för de bidrag de ger oss? En hel del var vårt svar.
- Våra företroendevalda revisorer ville träffa mig med tanke på att jag nu varit chef för hela Verksamhetsenheten ett år. Tyvärr kunde jag inte.
- Jag hade mitt medarbetarsamtal med min chef Stefan. Han verkar nöjd :-)
- Dessutom fick vi i ledningsgruppen en dragning av de som gjort vår medarbetarundersökning för tredje året i rad. Och de siffror som där visas på det samlade ledarskapet är otroligt bra. Och då har det ökat från en nivå som redan 2007 var riktigt höga. Ett ledarskapsindex som var 82 av 100 2007 var nu 96. Kan det bli bättre? Absolut, men visst är det ett roligt gäng att leda tillsammans med.