Märkliga fantasirestauranger 2: Ninja New York

En anspråkslös dörr på en mörk gata. En kvinna med headset. Hon reserverar en bord åt oss. Vi kliver in i hissen.

Ett gäng ninjor öppnar åt oss. Vi väljer "den farliga vägen" till restaurangen som går genom mörka gångar. Väl framme i det japanska landskapet får vi sitta i ett eget litet rum med tunna japanska väggar. Ninjan som serverar oss är sarkastisk och rolig. Fanny får hacka ost med kniv. Stämningen är mycket glad. Menyerna är på rullar. Ibland lyser väggen upp och en kniv blir synlig. Fönstret slängs upp och påfyllning av juicen kommer från oväntat håll. En magiker kommer förbi och underhåller. Maten är japansk och mycket god.

En totalupplevelse jag aldrig varit med om.
Ninja New York.

Märkliga fantasirestauranger 1: Mars 2112

In genom dörren. Få en biljett. In i något som jag trodde var en hiss, men i själva verket var en simulator där vi reste till Mars. Väl framme på planeten klev vi in i en grottlik restaurang, Mars 2112, med rödaktigt sken och rymdvarelser. Häftigt!

Hotell att rekommendera

Vi bodde på Best Western President Hotel. Tvåstjärnigt och mitt i smeten. En minut från Braodway och Times Square. Fem minuter från Rockefeller Center. Lite problem med städningen, men inte ur renlighetsperspektiv.

Välbehövlig semester

Har varit i New York en vecka. Fantastiskt och häftigt. Dessutom snö under tre dagar. Enligt Metro ställdes skolan in då detta var den snöigaste dagen sedan 2004. Löjligt tyckte Fanny om snömängden som skäl att slippa skolan.

Nya sätt att träffas?

För länge sedan (typ våren 2006) föreläste jag för Mp i Stockholm strax innan jag skulle till Istanbul. Min medföreläsare och Mehmet  visade sig också vara på väg dit och några dagar senare åt vi middag i just Istanbul.

Nu visar det sig att Pierre också är i New York, dit jag ska imorgon. Och vi ska också träffas. Men nuförtiden kommer man inte på detta när man träffas live. Nej - vi upptäckte att vi båda skulle till New York när vi kommenterade Oskar Jalkeviks Facebookstatus.

Oas

Vi avslutade resan med att stanna ute på landet på en resort. Det var Mahdis vänner som bjöd oss på en vistelse två timmar från Auckland.

Helt fantastiskt var det. Uppe på en höjd där man kunde se gröna kullar, skog, väldiga berg och vatten på samma gång. Där bodde de med panoramafönster mot landskapet. Där åt vi smoothies på lokala frukter, ägg från deras höns och nybryggt kaffe.

En oas i världen. Vägbeskrivning: Flyg cirka 24 timmar till Auckland. Bil cirka 2-2,5 timmar. Men väl där kan deras anläggning ta upp till 50 pers.

Mycket flygtid blir det

På morgonen träffade vi på Christer Wik på flygplatsen i Kuala Lumpur. Där satt han och surfade trådlöst. Sedan tog vi samma plan hem igen.

Nu har jag gjort sex enkelresor med Malaysian Airlines och suttit ca 52 timmar på flyg de senaste två veckorna (Då är inte Luleå-Arlanda ToR inräknat). På goda grunder kan jag utnämna Malaysian till det bästa bolaget någonsin. Trevlig personal, god mat, bra service och inte minst den individuella skärmen som gör att man kan välja bland hur många filmer och TV-program som helst när som helst, dataspel och möjlighet att göra sin egen juke box med låtar.

Känns skönt att detta är bolaget jag och Fanny ska till New York med på sportlovet.

Approching Windy Welly

På kvällen flög vi till Wellington. Sägs vara en blåsig stad. Vi får se imorgon om det slår Luleå. Vi fick en försmak där hela planet skakade i sidled vid landningen. Fick flashbacks från Färöarna där planet skakade otroligt. 

Japaner, japaner, japaner

Hamnade i ett varuhus fullt av japanska butiker. Alla med kitchiga kläder och prylar. Mycket rosa eller ministorlek. Här köpte jag en julklapp till Fanny. Det är inslaget i chockrosa papper med lite struktur. Det är inlindat som en smällkaramell knutet med neonblå band. Annorlunda.


Glomde beratta om Kuala Lumpur

Innan planet till Auckland var jag tre timmar pa min favoritflygplats i Kuala Lumpur. Dar fick jag fota en man med hans mobil och hjalpa tva expedittjejer att fa tva nallar av en annan saljare.

Sedan hittade jag den snyggaste kinesiska skjortan jag nagonsin sett. Provade den och en kvinnlig kund gjorde genast tummen upp liksom expediterna. Nu ar den inkopt. Och da hade jag redan kopt en liknande skjorta i Kuching.

Bosse och jag fikade aven pa Starbucks.


Nya Zeeland - andra sidan jorden

Var en lustig kansla att landa i Auckland. Andra sidan jorden. Min sondag ar slut nar den borjat i Sverige. Tolv timmars skillnad.

Solen skiner, jag raknade till fyra Starbucks Coffee pa promenaden i stan och pa glasshuset kunde man bestalla glass med bruna bonor. Konstigt med andra ord.

Imorgon ska vi traffa en person pa kommunen som har hand om alkoholpolitiken. Sedan lunch med Linda Hill, som ar Mahdis handledare. Hon kan mycket om alkoholpolitik i regionen och har hjalpt Sally Casswell en del. Pa kvallen blir det middag med en journalist. Spannande!

Hög standard

Samtidigt är Malaysia synbart ett land som befinner sig högt upp i BNP-ligan. Standarden på husen är bra, folket är välklädda, trafiken består av större bilar som far fram i ett lugnt tempo. Synliga saker som vittnar om att här inte är någon utbredd fattigdom. I alla fall inte i Kuching.

Lite statistik ger också en bild: 27 miljoner invånare. Hög medellivslängd, 71 år för män och 76 för kvinnor. 93 procent börjar grundskolan. Läs- och skrivkunnighet cirka 90 procent. BNP-tillväxt som har legat på 5-6 procent per år sedan 2004. 

Vad är speciellt med Malaysia?

Å ena sidan är det ett subtropiskt klimat. Regnskogar. Folk går ständigt i sommarkläder. Här är billigt samtidigt som standarden är hög.

Men min fråga är mer filosofisk. Jag och Jocke kikade som snabbast efter presenter till våra barn. I en shoppinggalleria inställer sig frågan vad som är speciellt. Kläderna känns västerländska, musiken likaså. Och småprylar och leksaker känns bekant. Restaurangerna lyfter inte speciellt den Malaysiska maten. Istället blir känslan av att det kunde varit var som helst, men här går det malajer runt om i butikerna istället för svenskar.

Jag hoppas kunna revidera den åsikten senare.

Inte bara jag har missat skolskjutsen

Nu visar det sig att inte bara jag missat att ansöka om skolskjuts. Fler ger sig in i debatten. Tidigare har ju en lapp kommit i min brevlåda. Nu fanns en annonser i tidningarna. Upp till 100 barn kan vara drabbade av ensamstående som inte uppfattat de nya reglerna.

Olika vägstandard - olika län

Råneå- Skellefteå: Vi susar fram i 110 km/tim. Ofta vägräcke och två körfält i samma riktning.
Skellefteå-Umeå: Vi kämpar oss fram. 110-sträcka, 70-sträcka, 110-sträcka, 70-sträcka. Så där håller det på. Ska detta verkligen få kallas Europaväg?
Umeå-Ö-vik: Vi susar fram i 110 km/tim. En del vägarbeten just innan Ö-vik, men oftast vägräcke och två körfält i samma riktning.

Trevligt i söder

Sista semesterveckan har varit lugn och hyfsat solig. Vi var i Ö-vik och Umeå och besökte trevliga människor (och hundar). Såg Star Wars-utställningen och badade vid Paradisbadet.

Kändes som en härlig avslutning på semestern.

Nordiskt perspektiv

På Cypern uppdagades det att jag missat det nordiska perspektivet i Fannys folkbildning. Hon var med i Super Kids där de bland annat fick berätta bästa norge- och sverigehistorierna. Första gången Fanny insåg att Norrmännen förstås berättar samma historier om oss svenskar som vi om dem.

Hon blev kompis med en norsk tjej, Cecile, och sista dagen var det de ute och roade sig med norskans familj till sena natten medan jag satt på hotellrummet. Så det kan bli. 

Ö-tema i år

Har just kommit hem från Cypern. Igår var det +29 grader Celcius i skuggan kl 07.50. Inser att jag och Fanny har ett ö-tema på årets resor. Malta, Gotland och Cypern. Om några veckor ska vi till Ö-vik (ha, ha) för Star Wars-utställningen.

SJ, SJ, gamle vän

I morse gled jag och Fanny in på Stockholms Centralstation med nattåget från Luleå. Fanny ville resa med tåg för att hon inte kom ihåg senast hon sov på tåg. Jag ville återuppleva de tre åren med nattåg i början av min Stockholmstid.

Sju personer i en liggvagn för sex personer. En halvtimmes försening. 14,5 timmars totalresa. Och priset för mig var mer än en motsvarande resa med flyg. Så tyvärr tävlar flyg och tåg inte ens i samma division.

Men - det var billigare om man har barn med sig. Och liggvagnarna under SJ:s nya regim är helt nya och fräscha med bl a eluttag för t ex en dator. Och restaurangvagnen var helt ok och lite mysig. Så resan blev helt klart minnesvärd.

Här fortsätter allmän väg

I Europaparlamentet i Bryssel hänger en svensk tavla med en vägskylt där det står "Här slutar allmän väg".

Idag åkte vi bil från Värmdö till Vaxholm via två färjor och ön Rindö. Färjorna var synkade i tid och kostar ingenting för den enskilde. Fantastiskt vilket vägnät som finns i landet! "Här fortsätter allmän väg".

Vaxholm är ett himla fint utflyktsmål för en eftermiddag. Pittoresk miljö, mysigt fik, trevlig shopping och lagom härligt bad.

Tidigare inlägg Nyare inlägg