Peters blogg

Förra veckan var Fanny med om något häftigt. Klassen badade isvak. Tänk om jag också fått det! Men hennes skola gör många spännande upplevelser i naturen. Bra skola!

Hamnade i en diskussion där argument mot de sociala medierna framfördes. De gör att folk flyr "verkligheten" och att de inte umgås med "riktigt" folk.

Jag skulle vilja säga att Facebooks existens i allra högsta grad underlättar mitt liv i Råneå. Då har jag kontakt med männsikor trots att jag är 100 mil ifrån dem. Dessutom har jag kontakt med människor jag inte möter så ofta och kan fortsätta en diskussion med dem när vi träffas.

Sociala medier är ju bara nya arenor. Det finns ensamma och tystlåtna där precis som vid släktmiddagar. Det finns folk som känner sig tvingade att hålla sig ajour med Facebook precis som det finns folk som motvilligt hänger med till sina gamla vanliga vänner och gör samma gamla vanliga sak,

För övrigt är jag glag att jag tagit itu med Twitter.

På en vecka har jag medverkat vid både Distriktsordförandesamlingen och konsulentsamlingen. Det är förstås en förmån att på arbetstid få möte de 50-talet personer som i allra högsta grad samordnar IOGT-NTO:s verksamhet.

Min uppgift var förstås att nätverka och samtala med dem om vilka behov de ser från förbundet. Jag skulle också peppa dem inför valet. Peppandet gick bäst hos ordförandena tycker jag nog. Dels är de mer politiska i sin vardag och dels hade jag där ett längre pass.

Det är så tydlig skillnad nu mot 2007. Idag känns det verkligen som vi är ett lag som tillsammans har olika roller för att uppnå samma mål. Kul!

... dessutom var det ironiskt kul att det blev en stor nyhet över "kalsongmannen" som försökte spränga ett plan på väg till USA. Inte nyheten i sig, som förstås är allvarlig på alla sätt, utan därför att man kan se alla viktiga säkerhetsexperter i USA klia sina huvuden.
- Hur kunde det hända? Vi som stoppar alla barn med Coca Cola-flaskor över 10 cl och de som har hudsalva med sig. I och för sig godkänner vi 9 cl hårvax - men aldrig över 10 cl!!!
- Precis! Dessutom öppnar vi alla laptopskärmar också. Det borde stoppa terroristerna.

Tydligen kan man ha vätska mot kroppen. Så nu ska jag bara komma på ett sätta att få med mitt hårvax i kalsongerna.

När ska då spritdådet ske? Ni vet tillfället när någon köper sprit när de snubblar över det i tax freen på väg till gaten, krossar ena flaska som livsfarligt, vasst vapen och gör en brandbomb av andra flaskan.
- Hur kunde det hända? Alla nagelsaxar var ju borttagna?

(Kommer detta inlägg att stoppas av någon som bevakar alla bloggar så att inget terrordåd sker?)

1) En terrorattack av en afganistanbaserat nätverk leder till massinvasion av Irak av USA
2) Skattesänkningar för de som redan har jobb ska leda till att andra får jobb
3) All forskning visar att tillgängligheten av alkohol har betydelse för alkovåldet. Men tusentals fler serveringstillstånd och kanske till och med lite gårdsförsäljning sägs inte betyda så mycket.

Jag har ju hört det i många år via UNF-kursen kring jul. Att den skulle vara så himla bra. Och IOGT-NTO-delen höll mycket hög klass. Det var som gamla UNF-tider där nya vänner fann varandra, bildning förmedlades inom både slalom och kamratstöd och maten var god.

Framförallt var mångfalden av deltagarna imponerande. Unga och gamla, nya och gamla medlemmar, dysfunktionella och icke-dysfunktionella.

När jag kommit fram till Italien var min tanke att inte åka speciellt mycket slalom. Men så visade det sig att många skulle gå skidkurs. Jag hakade på och lyckades på tre dagar lära mig rätt mycket. Jag har mycket kvar att lära men nu kan jag i alla fall åka. Och som jag åkte. Långa dagar varje dag utom en, då det regnade. Kul var det!

På lördag börjar resan till Italien. IOGT-NTO:s julkurs. Kul! Och inte så ovanligt att jag reser.

Men nu undrar jag vad jag gett mig in på. Hur tänkte jag när jag bokade in en skidresa - jag som inte åker skidor? Och hur tänkte jag när den ska ske med buss - jag som alltid flyger? Och inte verkar det finnas någon storstad i närheten av den del av Alperna som vi ska till (Dolomiterna).

Vad ska man packa? Tydligen solskyddsmedel. Vilken jacka?

Kursledningen menar att jag klarar mig om jag gillar kaffe och sol - och det gör jag ju. Så det blir säkert en trevlig jul...

Efter tio år på IOGT-NTO-rörelsens kanslier har många anställda kommit och gått. Och när någon slutar brukar jag inte bry mig speciellt mycket om det. Visst kan det orsaka tillfälliga personalrelaterade bekymmer men det är kul för den som går vidare till nya utmaningar och ingen är oumbärlig trots allt.

Men när jag läste att Lydia, vår eminente webbtrollkonstnär, ska börja på ett nytt jobb så brydde jag mig faktiskt. Det känns lite för tidigt i min värld. Mitt ego vill ju ha henne kvar! Vad tusan - allt fungerade ju så bra. Trygga hörnet rådde i samarbetet. En god och intressant kollega på så många sätt.

Ett undantag från hur jag brukar känna helt enkelt, men lycka till Lydia!

Såg just dagens Vita Huset-avsnitt till mitt träningspass. Säsong 3, avsnitt 9. Och kände igen mig...

Huvudstoryn är att CJ försöker påverka presidenten i ett antal frågor. Hon vill att Vita Huset ska informera om risken för galna kosjukan och att USA inte ska sälja vapen till ett mellanösternland som har kass kvinnosyn. Men hon får ge sig i dessa för henne otroligt värdegrundsaktigt viktiga frågor.

Sedan är det hennes uppgift att gå ut till den samlade presskåren och informera och argumentera för presidentens åsikter, trots att hon tycker olika.

Ett avsnitt som varje medarbetare på ett kansli inom ideella sektorn borde se. Ibland är man bara tjänsteman som ska ge så goda råd som möjligt men i slutänden behöver stå upp för de förtroendevaldas beslut.

 

För övrigt betalade jag i princip allt jag köpte i London med kort. Och vid varenda tillfälle fick jag slå min personliga kod. Det känns riktigt bra med de där mobila dosorna som restauranger har för kodhantering.

Kvällens besök på Byakrogen i Råneå hade inte något kodproblem. De har inte ens möjlighet än att betala med kort. Och Rikskuponger fungerar bara på Byagrillen. Suck...

I våras åt jag med Pierre i New York. Det påminde mig om när jag och Mehmet åt middag i Istanbul.

Denna gång visade det sig att Andreas och Qarin var i stan för julshopping. Så det blev lunch och uppvisande av de grejer vi shoppat. Kul!