Tallin -som Stockholm
Best of the best...
Men så blåser det också. Väldigt kraftigt. Paraplyet viker sig snabbt efter det kommit upp över huvudet. Då vet man, rutinerad som man är, att det är bäst att inte ha paraplyet uppfällt, man har det ledigt i handen.
Man känner sig som best of the best. Jag hade paraplyet med mig men hade vett nog att inte fälla upp det. På gatan syns tre kategorier. De blöta utan paraply, de blöta som kämpar med paraply i blåsten samt the best of the best. Vi som är blöta men har vårt paraply i handen. Vi är inte många. Men vi ser på varandra med menande blickar...
Marock - ett land att resa i med barn
- Är tryggt, säkert och vänligt
- Försäljarna är inte alls så påflugna som i tex Egypten
- Eftersom det inte dricks lika mycket alkohol finns fler alternativ till alkoholfria drycker, t ec Poms, en läsk med äppelsmak
Sedan var det kul med ett land där allt stod på franska och alla talade franska. Men inte lika snabbt som fransmännen, utan så jag förstod en hel del.
Många resor blir det
minst 20 gånger till Luleå
10 gånger till Bryssel
4 gånger till Göteborg
2 gånger till Helsingfors och Nyköping
Uppsala, Borås, Öland, Visby, Saxenborg
Istanbul, Indien, London, Luxemburg, Wien, Paris
Totalt nästan 100 enkelresor, dvs två per vecka i genomsnitt.
Puh! Men roligt är det. Annat var det under åren 1999-2002 när jag for nattåget mellan Stockholm och Luleå samt åkte alla tjänsteresor med tåg. De åren tillbringade jag cirka 40 st 24-timmarsdygn på tåg per år! Ca 1,5 månader per år var jag på tåg. Det var en tokig tid. Men jag hade mycket tid för reflektion. Läste en bok, drack en kopp kaffe.
New York är staden för mig
Cosmopolitan and sophisticated, you enjoy the newest in food, art, and culture.
You also appreciate a good amount of grit - and very little shocks you.
You're competitive, driven, and very likely to succeed.
Världens vackraste byggnad?!?
Vi skulle se Taj Mahal. Världens vackraste byggnad enligt många bedömare. Jag var skeptisk. Man har väl sett byggnader förut. Man är väl världsvan. Man är väl luttrad.
Men efter att ha upplevt detta är jag helsåld. Vilken harmoni! Vilka inskriptioner! Och monumentet blir mer imponerande ju närmare man kommer. Längtar redan tillbaka...
Att inte veta hur man reser...
Trots att jag åkt vägen hundratals gånger med bil visste jag inte, i den mörka bussen, med läslampor som bländade och dimmiga rutor, när jag skulle trycka på stoppknappen. Var orolig för att stanna för tidigt i någon mörk by, eller missa hållplatsen och hamna i Töre. Vem vill hamna i Töre frivilligt? Inte jag. Och många med mig.
Nu slutade äventyret lyckligt till slut.
Jag ska utrikes, tack!
Snart ska jag dock landa i Köpenhamn. Den flygplatsen är betydligt större och mer komplicerad. Oftast verkar några plan vara försenade där och många är de gånger jag sett människor rusa fram med vild blick och svetten i pannan.
Råkade själv ut för det i juni när jag skulle resa den något lustiga rutten Wien- Köpenhamn- Paris (billigare än direkt). Bush skulle på toppmöte i Wien och alla plan skulle scannas extra noga. Vi blev kraftigt försenade. Jag rusade (med vild blick och svett i pannan) men mitt plan var mer försenat. Så jag fick vänta ytterligare 45 minuter...
Wendelsberg blir bättre och bättre
Wendelsberg folkhögskola i Mölnlycke har utvecklats genom åren. När jag började vara där 1999 var det undermåligt och dålig service. Idag är det skillnad.
När jag anlände fredag kväll dukades vickningen fram i lilla matsalen. Allt var gjort i ordning för mig med rumsnycklar att dela ut liksom olika blanketter. Maten har i vanlig ordning varit sagolik inte minst salladsbordet. Konferenslokalerna känns moderna och när man fikar vid konferenssalen finns en liten visp att vispa den varma mjölken med. Så det blir en latte!
Nu utvecklas rummen. Mitt rum hade en liten platt-TV och bredband. Johan Örjes sammanfattade just det med "Varför är inte alla utbildningar på Wendelsberg? De har ju bredbandsuttag på rummet...
Plastpåsar och flyg
I säkerhetskontrollen ska du:
visa upp din plastpåse med vätskor, som röntgas.
visa upp flytande mediciner, barnmat och dietmat.
ta av ytterkläder, som röntgas.
ta upp bärbara normalstora datorer och annan elektronisk utrustning av liknande storlek ur dina väskor. Allt röntgas.
Detta avses med vätska:
Vätskor omfattar geléer, krämer, blandningar av vätska och fasta ämnen samt innehåll i tryckbehållare, t ex vatten, tandkräm, hårgelé, drycker, soppor, saft, parfym, raklödder, aerosoler och annat med liknande konsistens.
Du får inte ta med behållare som rymmer mer än 100 ml. Det är alltså inte tillåtet att medföra en behållare som rymmer 150 ml men som enbart innehåller 75 ml vätska. En helt tom behållare är inte att betrakta som vätska och får därför medföras.
Med andra ord: Har du mindre än en liter vätska men de består av en flaska mineralvatten så är du att betrakta som en fara. Om det inte är under en deciliter förstås...
Fortfarande går det bra att ha med spriten från taxfreen, krossa flaskan och använda den som vapen...
När snön kom till Stockholm
Kvällens mål var att ta sig till Helsingborg för alkoholpolitiskt toppmöte. Flyget från Bromma skulle gå kl 19.00. Det var då som snön kom till Stockholm...
17.40 Ringer Andrine och Sanna och varnar för trafikkaos.
17.42 ringer Bosse första taxibolaget utan att komma fram
17.44 ringer Bosse andra taxibolaget utan att komma fram
17.50 står vi i taxikö vid Centralen. Kön är mycket lång. Inte en taxibil
17.56 springer jag och kollar om en flygbuss går
17.58 ser jag att en flygbuss går till Bromma. Ringer Bosse som skyndar sig
18.01 slår skylten om till 18.30. Skylten visar när nästa flygbuss går
18.05 rusar vi mot tunnelbanans gröna linje
18.10 kommer tåget. Men fler än vi vill med tåget så vi blir kvar på perrongen
18.12 ringer vi Andrine och Sanna. De sitter fast i tunneln vid Södra Länken med bil. De ska försöka vända hem.
18.20 lyxar vi till med sittplats på tunnelbanans tåg. Längs med färden ser vi ett flertal bilar och bussar som står still. Långa sträckor finns inga bilar eftersom de är blockerade. Tur vi tåg T-bana, tänker vi!
18.47 står vi på Brommaplan i en mycket lång taxikö. Inga taxibilar så långt ögat når. Telefonkontakt med Kjell-Ove som sitter fast i bilkö inne i stan.
18.58 ger vi upp för tillfället. Äter världens godaste pizza och kollar upp att ett flyg går 20.30, som är försenat till 21.30. Vi beslutar oss för att fortsätta vår kamp! Vi ringer Sofia och vi ringer Roffe, som kanske har bil. Roffe sitter dock fast i Fredhäll.
19.37 skulle lokalbussen till Brommaplan gå men den kommer inte. Ingen taxi i sikte. Lite kortare taxikö. Vi delar upp oss på busshållplats och taxikö. Ringer Roffe som senaste halvtimmen åkt 400 m
19.50 har Kjell-Ove kommit ur sin trafikpropp. Han seglar in och skjutasr oss till Bromma flygplats.
20.10 glider vi in på flygplatsen för att ta 21.30 planet. Det visar sig att inte heller 19-planet gått. Det ska gå 20.30.
20.50 lyfter det ursprungliga planet som nu är försenat men på väg. Vi hann!
22.00 kliver vi in i en ovanligt bekväm taxibuss med bord och kvällstidning. Lyckan verkar vända rejält!
22.45 får jag ett sms av Davis. Nattåget som UNF:arna skulle åka är inställt
22.50 ringer Sven på Drugnews. Samma tåg som han skulle åka med är inställt.
23.15 är Bosse och jag på tåget. Ännu en dag i rörelsens tjänst är över!
Störningar i (kollektiv)trafiken
Nåväl, idag var det dimma på Kallax. Och då känns det faktiskt bättre att kapten säger att vi landar i Skellefteå istället och tar buss. Tänk om de sagt "kraftig dimma på Kallax. Begränsad sikt. Det brukar gå bra så vi chansar". Inte så lustig tanke.
Men som vanligt är infounderskottet påtagligt. Många rykten bland passagerarna och några bittra kommentarer.
Fanny ville egentligen att jag skulle hämta henne på fritids denna gång. Hon hade så mycket att visa. Så hon blir i alla fall glad.
Hur svårt är det att öppna flygplansdörren?
Landade just i Luleå. 0 grader Celcius. Brr... hösten är här.
Däremot bevittnade jag just en mönsteröppning av flygplansdörren. Ni vet, planet landar, lampan med säkerhetsbältet släcks och en minut senare öppnas dörren. Vi går ut. Har landat 10 minuter före tidtabell vilket innebär 40 minuters väntan på flygbussen...
Annat är det vid de flesta flygningar jag gjort de senaste åren. Planet landar, några ställer sig upp i gången utan att bli tillsagda, lampan med säkerhetsbältet släcks, alla ställer sig upp i gången, alla står i gången, mobilsignaler piper till överallt, folk står fortfarande i gången, några börjar muttra, några sätter sig ner men den rackarns dörren vill inte öppna.
Vi har att göra med ytterst kompetenta människor. De kan ta ner ett plan på ett säkert sätt, de kan få planet till rätt gate och dessutom få bagaget från planet till rätt bagageband. De är trevliga. Men de kan inte få upp flygplansdörren. Och det verkar inte vara typiskt svenskt. Detta händer i London, Bryssel, Paris, Istanbul, Peking. Ja jag skulle till och med påstå att det är ett globalt problem. Hur svårt kan det vara att öppna en dörr?
45 minuter skarp tid på bokmässan
Var över dagen till bokmässan i Göteborg. Skulle delta i en debatt om alkohol- och tobaksindustrins roll i världen. Rollen att på alla sätt tjäna pengar på att nya målgrupper dricker alkohol. Företrädesvis kvinnor i Sydostasien och Kina.
På slutet fick jag 45 minuter på mig att shoppanere på den stora bokmässan vindlande torg. Följande hann jag med:
- Prata med Charlotte Signal som tipsade mig vart Bankomaten fanns
- Stå i kö samt ta ut pengar i SEB:s uppställda bankomat
- Hittade en bok om en svensk EU-tjänsteman i Bryssel som mystiskt där. Kostnad 10 kr
- Vagabond sålde resehandböcker för 50 kr st. Införskaffade en om Tallin och en om Indien.
- Vagabond erbjöd också en prenumeration som jag tog. Fick en reselampa på köpet...
- Var nu på väg till Pocket Shop. På vägen fann jag gamla seriealbum. Hittade snabbt som attan två smurfalbum till samlingen som jag och Fanny håller på att upprätta.
- Vid Pocket Shop fanns erbjudande om fyra pocket för 100 kr. En bok om amerikaner, en om Pompeji och romarriket, en julhistoria och en ytterligare slank ner i påsen.
Tänker vi alls som engelsmännen?
Tills jag insåg att real brittish är riktigt svår att förstå. I Bryssel är alla lika dåliga, vilket är lättare. När jag skulle koppla upp min dator synkade inte telefonsystemen. När jag skulle ladda telefonen så hade jag glömt adaptern. Alla rum och möbler var mörka och vi bodde i studentrum där toalett och dusch var i korridoren. Sängen var för kort. Varm- och kallvatten togs från separata kranar där varmvattnet var skyltat med "Very Hot".
Överhuvudtaget är det långa texter på alla skyltar istället för symboler. Roligaste skylten: No dogs, bikes, smoking and picnics allowed!"
Åter i Bryssel
Tåg är ett bra sätt att resa på. Fick mycket gjort på de 2,5 timmarna som resan London-Bryssel tar. Incheckningen är lite strulig. Som ett plan ungefär med säkerhets- och passkontroll (Storbritannien är inte med i Schengen).
Väl ombord väntade jag på att de skulle kolla biljetterna innan jag insåg att jag redan visat upp dem i stationsbyggnaden...
Nu är det dags för höstens resvecka!
Fredag: Flyg till London, tåg till Cambridge. Årsmöte med Eurocare, paraplyorganisation för 45 organisationer över hela Europa som arbetar för en restriktiv alkoholpolitik.
Söndag: Tåg till London, tåg till Bryssel under engelska kanalen. Valvaka via webben på NBV:s kontor i Bryssel.
Måndag: Tåg till Luxemburg för middag med en tjänsteman på hälsokommissionen, SANCO
Tisdag: Hearing i EG-domstolen kring målet om distanshandel. Ska det verkligen bli tillåtet att beställa alkohol via internet utan att skatta? Eftermiddag tåg till Bryssel.
Onsdag: Olika möten i Bryssel. Flyg till Stockholm.
Torsdag: Stockholm hela dagen. Kurs i bostadsrättsjuridik på kvällen.
Fredag: Flyg till Göteborg över dagen. Deltagande i en debatt på Bokmässan
Lördag: Ledig och då fortsättning på kursen i bostadsrättsjuridik.
Söndag: Ledig, pillar mig i naveln
Tåg till Mumindalen!
Förra söndagen kom jag hem från Helsingfors. Som nykterist har jag inte problemet med att släpa iland hiskeliga mängder öl, men en färjeresa är ändå en färjeresa. Bland chokladinköp, marimekkogrytlappar och en fantastisk bok om en engelsman i Paris gjordes ett besök i Muminbutiken. Där inköptes en muminkakform till Fanny.
Igår gjorde vi så en muminsockerkaka och bjöd farmor i Luleå. Muminlyckan var total, men lite olustigt kändes det allt att bokstavligt talat skära halsen av mumintrollet. Gott var det i alla fall. Nu på morgonen har vi sett mumin på TV. Han var hel och fin och verkade på topphumör. Kanske skulle man kliva på tåget till mumindalen nästa gång?
Alltid fel kläder
I sista stund kom jag i fredags morse på att en jacka kan vara bra att ha i Luleå, och mycket riktigt. I Luleå är det kallt just nu. I alla fall jämfört med Bryssel.